Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
”Vi ser ett mönster.” Det säger Martin Wadmark, senior rådgivare på Världsnaturfonden WWF, om regeringens ointresse för klimatet (TT 19/3).
Han syftar på att ingen minister närvarade när Klimatpolitiska rådet förra våren presenterade sin årliga granskning av den gröna politiken. Därefter åkte ingen i regeringen till klimattoppmötet i Brasilien under hösten. Och när det på torsdagen var dags för rådet att överlämna sin sista rapport för mandatperioden, där helheten sammanfattas, dök bara representanter för S, MP, V, C och SD upp – alla tre regeringspartier lös med sin frånvaro.
Det är på ett sätt begripligt. För rådets sågning av de senaste årens klimatpolitik är brutal, vilket M, L och KD till skillnad från SD förhoppningsvis har vett att skämmas över.
Det handlar inte bara om att politiken beskylls för att vara otillräcklig och ha försämrat möjligheterna att nå klimatmålen. Utan även om att stora delar har präglats av ryckighet och osäkerhet, vilket tillsammans med usla reformer har gjort klimatpolitiken mindre kostnadseffektiv – raka motsatsen till regeringens uttalade ambition.
Elektrifieringen av transporterna har sinkats. Användningen av fossila drivmedel ökat. Förutsättningarna för investeringar i kraftslag – som inte är kärnkraft – har försämrats. Och flera nödvändiga beslut har skjutits på framtiden.
Med ett sådant facit är det helt förståeligt att Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna inte ville vara på plats. Men det betyder inte att det var rätt av regeringen att inte pallra sig dit.
För Klimatpolitiska rådet är tydligt: Det är fortfarande möjligt att nå klimatmålen.
Då krävs dock att konkreta och kraftfulla åtgärder vidtas kort efter höstens val, eftersom de senaste årens utsläppsökningar innebär att dyrbar tid har gått till spillo. Inte minst för det första målet, som ska vara i hamn redan 2030 – alltså samma år som mandatperioden slutar. Men även målen för 2040 och 2045 är beroende av att nästa regering tar den gröna omställningen på betydligt större allvar än dagens.
Därför riktar sig rådets rekommendationer, som listas i rapporten, inte bara till Tidöregeringen utan till samtliga riksdagspartier som anses ha ett gemensamt ansvar för framtiden. De handlar bland annat om att så snart som möjligt sjösätta de förslag som redan ligger på bordet, ta fram ett paket som styr industrin och transporterna i rätt riktning, och fatta besluten i så pass stor politisk enighet att spelreglerna håller över tid.
Om det blir verklighet får det gärna vara början på ett nytt grönt mönster. Sverige kan inte fortsätta att betrakta vår tids största fråga med ointresse.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: De har inte begått något brott – men Sverige låser in dem i månader
DN:s ledarredaktion: Om Mohamsson behandlar kollegor så här – hur kommer hon då behandla väljarna?




