I onsdags talade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu inför den amerikanska kongressen. Han attackerade – som vanligt retoriskt skickligt – alla kritiker av hur Israel bedriver kriget i Gaza som antisemiter eller Irans nyttiga idioter. Han upprepade också att målet för kriget är en ”total seger”, vad det nu betyder. Den som hoppas på ett snart avtal om eldupphör och frihet för de människor som fortfarande är gisslan hos Hamas hoppas sannolikt förgäves.
Netanyahu vill att kriget fortsätter, både hans fortsatta politiska makt och skydd från de korruptionsrättegångar som pågår mot honom hänger på det. Han är inte heller beredd att medverka till den tvåstatslösning som ett framgångsrikt fredsavtal ytterst kräver.
Aldrig tidigare har Israel haft en regering över vilken extremister haft så stort inflytande, vilket hotar både palestinska liv och den israeliska demokratin – och dessutom allt mer märkbart Israels ställning i världen.
Att den fria världen står bakom Israels rätt att existera och försvara sig är och borde vara självklart. Det betyder inte man därför måste försvara allt landet gör.
I förra veckan kom ett utslag från den Internationella domstolen i Haag (ICJ) om Israels ockupation av Västbanken. Domstolen förklarade att ockupationen, som pågått sedan Israel intog området i sexdagarskriget 1967, är olaglig. Det handlar om allt från daglig diskriminering av den palestinska befolkningen – som bland annat hindras att röra sig fritt – till de ständigt utökade illegala bosättningarna vars invånare ostraffat tillåts attackera sina palestinska grannar.
Israel, där bosättarrörelsen ingår i regeringen, har förstås viftat undan domstolens beslut. Om den fria världen faktiskt vill ha en internationell rättsordning kan Europa och USA inte bara acceptera detta.
Värt att notera är att bara en av domstolens 15 domare anmälde en avvikande uppfattning. Den tyska och den amerikanska domaren kommenterar i en separat skrivelse att Israel visserligen skulle kunna ha rätt att tillfälligt kontrollera Västbanken för att garantera sin säkerhet, men att den rätten försvinner när man använder kontrollen i syfte att permanent annektera området och förneka befolkningens rätt till självbestämmande.
Israel, där bosättarrörelsen ingår i regeringen, har förstås viftat undan domstolens beslut. Om den fria världen faktiskt vill ha en internationell rättsordning kan Europa och USA inte bara acceptera detta. Detsamma gäller kriget i Gaza, där civilbefolkningen måste ges det skydd som internationell rätt kräver.
Den amerikanska administrationen har visserligen riktat kritik mot enskilda saker som stoppade hjälpsändningar, men fortsätter att skicka pengar och vapen. Israel å sin sida dömer ut all kritik, från människorättsorganisationer såväl som internationella rättsinstanser, som Israelfientlighet eller ren antisemitism. Detta trots att missnöjet med regeringens agerande är starkt även inom landet.
När Netanyahu i torsdags träffade både Joe Biden och Kamala Harris fördes vidare diskussioner om ett avtal för att åtminstone tillfälligt stoppa våldet i Gaza. En talesperson för Vita huset sade efteråt att parterna står närmare en överenskommelse än någonsin tidigare. En sådan måste omedelbart till.
Inget tyder dock på att de också talade om Västbanken.
Israel har mellan november 2022 och oktober 2023 godkänt 24 300 nya bostäder på ockuperad mark. Fastigheter som ägs av palestinier beslagtas hela tiden. Inrikessäkerhetsminister Ben Gvir levererar ständigt mer och tyngre vapen till bosättarna. Utöver det omedelbara lidandet för den palestinska befolkningen försvårar man på det sättet medvetet en fungerande palestinsk stat.
Det är bara USA som har en chans att ändra utvecklingen.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Precis som Hillary Clinton kommer Kamala Harris att målas ut som en aggressiv och opålitlig kvinna
Somar Al Naher: Israel har vänner i arabvärlden – det är mer än vad man kan säga om palestinierna
