Schyssta villkor för de säsongsarbetande bärplockarna ska garanteras med hårdare regler och skärpt granskning av arbets- och levnadsförhållandena. Att myndigheterna försöker rensa upp i den snåriga arbetsmarknaden som är bärplockarnas och stävja utnyttjande och kriminalitet i branschen är självfallet välkommet.
För skandalerna har varit för många. Avslöjandena är flera om hur de thailändska bärplockarna tvingats bo i fallfärdiga och mögliga ödehus, sova på minimala utrymmen, knappt ha tillgång till normala sanitetsutrymmen och inte erhållit den lön de blivit lovade.
I juli dömdes till och med en bärföretagare i Lycksele tingsrätt till 2,5 års fängelse för grov människoexploatering – bärplockarna levde i ren misär, de hade tvingats äta slaktrester i skogen för att stilla sin hunger.
För 2024 söktes arbets- och uppehållstillstånd hos Migrationsverket för 2 545 thailändska bärplockare – 2443 avslogs! Efter en andra prövning beviljades 1 272 tillstånd.
I en jämförelse med föregående år då 5 372 bärplockare välkomnades till de svenska skogarna är det inte svårt att räkna ut att det kommer att råda brist på arbetskraft. Levereras mindre mängder inhemska bär får Sverige ett ökat behov av import från exempelvis Kina. Bärföretagen ser till och med tomma butikshyllor framför sig.
Företagen talar därför om att de kan tvingas att anlita så kallade friplockare, det vill säga EU-migranter som kommer till Sverige, slår upp läger i skogarna och hoppas på bra bärår. De går ofta helt under myndigheternas radar, bor i tält och lagar mat över öppen eld – ibland jagas de av Kronofogden för att skogsägarna inte uppskattar nedskräpningen eller missbruket av allemansrätten.
Det är knappast en lösning på problemet att bär plockas av personer som jobbar med orimliga arbetsförhållanden. Import från Kina är det nog inte heller.
Ett tydligare regelverk med endast en kontrollstation borde underlätta. Krävs det också att sylten blir lite dyrare får vi leva med det
Rimligen borde det gå att fixa anständiga arbetsförhållanden åt bärplockarna här i Sverige, så att rikedomarna som finns i våra skogar kommer till nytta – och betyder det högre kostnader för företagen och priser för konsumenterna så måste det så klart vara så. Vi kan inte acceptera slavlöner och usla arbetsförhållanden bara för att vi ska få billig saft och sylt.
Men även om regelverken är de rätta kan det vara svårt att upprätthålla dem, särskilt som aktörerna är många och ansvaret uppdelat.
Migrationsverket ger arbets- och uppehållstillstånd. Den enskilde bärplockaren anställs av ett thailändskt bemanningsföretag som i sin tur har en överenskommelse med en svensk uppdragsgivare. Migrationsverket granskar det svenska bärföretaget – har det betalat lön och hur ser de praktiska arrangemangen ut?
När det kommer till kontroll av fordon och arbetstider, är det Arbetsmiljöverket som är tillsynsmyndighet. Den aktuella kommunen håller koll på boenden, brandskydd och livsmedelshantering. Fackförbundet Kommunal har hängavtal med alla thailändska bemanningsföretag. Men hur ska de kunna företräda någon som inte får sin lön förrän de är tillbaka i hemlandet?
Nu har årets första bärplockarna anlänt till Sverige. För att plocka ihop till familjernas försörjning. Fler borde få chansen. Ett tydligare regelverk med endast en kontrollstation borde underlätta. Krävs det också att sylten blir lite dyrare får vi leva med det.
Läs mer:
Lilian Sjölund: Skingra mystiken kring dödsfallen – och skjut inte budbäraren
Elias Rosell: Putin bombar barnsjukhus – men anklagar Ukraina för ”omfattande provokation”
