Inför mötet mellan Joe Biden och Donald Trump natten till fredagen listade tidskriften Vanity Fair de sämsta debattinsatserna i USA:s politiska historia. ”Vinnaren” kom inte från en presidentdebatt utan mellan vicepresidentkandidater. År 1992 inledde James Stockdale sitt tv-framträdande med orden: ”Vem är jag? Varför är jag här?”
Det bästa man kan säga om president Bidens insats är att riktigt så illa gick det inte.
Men hans insats var ett fiasko. Demokraterna och Trumps motståndare i omvärlden ropade efter en pånyttfödd Biden som kunde bevisa att han har energin och skärpan för världens viktigaste jobb, men de fick en trött, sluddrande gammal man.
Man skulle kunna fylla en hel ledare med kommentarer som sågar Bidens debattinsats längs med fotsulorna – och många av dem kommer från inbitna demokrater. Inte ens Bidens mest trogna supportrar kan låtsas som att detta var i närheten av en övertygande seger.
Trump fortsatte med det som definierat honom som politiker: lögner i inlägg efter inlägg.
Ett snabbt svep över tunga medier: ”Det är skrämmande: Demokratiska väljare oroas av Bidens svårigheter i debatten” – New York Times. Bidens debattinsats ger Demokraterna panik” – The Guardian. ”Demokraterna i panik, tvivlar på Bidens framtid” – Washington Post. ”Demokraterna i panik när Biden snavar” – Financial Times.
Man kan se The Atlantic som en koncis sammanfattning: ”En katastrof för Joe Biden – att se presidenten var bitvis fysiskt obehagligt.”
En replik som har stor chans att gå till eftervärlden kom från Trump, efter ett av Bidens rossliga, svamliga svar: ”Jag vet faktiskt inte vad han sa i slutet av den där meningen. Jag tror inte han heller vet vad han sa.”
Detta kan ha varit kvällen som grusade Joe Bidens chanser till seger. Vad som gör situationen extra tragisk formulerades bäst av journalisten och författaren Anne Applebaum: ”Trump ljög i nästan varje svar, och det spelar ingen roll”.
För även om det var en ovanligt nedtonad Trump fortsatte han med det som definierat honom som politiker: lögner i inlägg efter inlägg. Washington Post hittade ett dussintal lögner bland annat om ekonomin, covid och USA:s krig. (Bidens debattlögner var enligt tidningen ”a few”.)
En av kandidaterna gjorde en usel debattinsats. Den andra kan välta den fria världen.
Vi vet vilken president vi får i Donald Trump. En komplett oförutsägbar fullblodsnarcissist som är villig att låta allt – demokratin, den egna nationens bästa, USA:s internationella roll, landets allierade – stå åt sidan för hans egna syften.
En dömd brottsling som var beredd att behålla makten genom en statskupp. En ledare som beundrar starka män, som kallat Vladimir Putin ”geni” och vars obskyra kopplingar till Ryssland kommer att utredas länge än. Som riskerar att underminera det västliga stödet till Ukrainas frihetskamp.
USA:s presidentvalskampanj är inte i första hand en strid mellan två åldrade män, det är en kamp mellan demokrati och auktoritär populism.
En av kandidaterna gjorde en usel debattinsats. Den andra kan välta den fria världen.
Med detta sagt. Torsdagskvällens debatt slår fast vad många misstänkte: Joe Biden är för svag för vad situationen kräver. Om han inte kan vinna val, knappt ens genomföra en debatt, spelar det ingen roll att hans politik är överlägsen Trumps. Det är inte en sådan ledare USA vill se.
