Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
”Valresultatet är tydligt och smärtsamt.” Med de orden var det plötsligt över. Viktor Orbán har under 16 år gjort allt för att samla makten hos sig, och gjort sitt bästa för att rigga systemet så att han skulle kunna behålla den för evigt.
På söndagskvällen erkände han sig besegrad. Ungrarna gav honom inga alternativ. Valdeltagandet var rekordhögt. En tydlig majoritet – över 53 procent när mer än 95 procent av rösterna hade räknats – stod bakom oppositionsledaren Péter Magyars parti Tisza. Endast runt 38 procent röstade på premiärministerns Fidesz.
En av Orbáns manövrar för att slå vakt om sin egen position slog dessutom tillbaka mot honom själv. Han har ritat om valsystemet så att en liten majoritet bland väljarna ska ge en stor i parlamentet. 2022 innebar det att Fidesz 54 procent i valet gav två tredjedelar av stolarna i kammaren, och möjligheten att ändra grundlagen. Tiszas 52 procent ser nu ut att ge samma övertag.
Orbáns attack på rättsstat och demokrati har också varit en attack på EU:s själva grundfundament.
Valresultatet är också en stjärnsmäll för Vladimir Putin och Donald Trump. Den ryska underrättelsetjänsten har fungerat som någon form av frilansande kampanjorgan för den ungerske ledaren – och avslöjades förra månaden till och med ha spånat på ett fejkat attentatsförsök för att stärka väljarnas sympati för honom.
Donald Trump skickade i sin tur både utrikesminister Marco Rubio och vicepresident JD Vance som support – och ringde själv in till ett valmöte för att deklarera att han ”älskar Viktor”.
Men ungrarna brydde sig inte.
För Europas del går det inte att överdriva vikten av söndagens resultat.
Orbáns attack på rättsstat och demokrati har också varit en attack på EU:s själva grundfundament. Hans ständiga obstruerade – från migrationskrisen till kriget i Ukraina – har försvagat unionens förmåga att lösa gemensamma utmaningar, och har därmed också undergrävt samarbetets själva bevekelsegrund.
Och så har både Vladimir Putin och Donald Trump haft sina egna, högst specifika skäl för att stötta Orbán. Ungerns premiärminister har varje steg på vägen motarbetat både EU:s stöd till Ukraina och sanktioner mot Ryssland.
”Du har inga kort”, sa Donald Trump famöst till Volodymyr Zelenskyj under bakhållet i Vita huset förra året. Viktor Orbán har varit ett av Vladimir Putins allra starkaste. Det kortet är borta nu.
Söndagens valresultat är en enorm sak. Ungrarna har gett Europa ett nytt hopp.
Trump avskyr i sin tur EU, vill försvaga unionen, ser gärna att den bryts upp – Orbán har varit det perfekta verktyget.
Nu har inte heller EU några ursäkter. Med maktskiftet i Budapest är det bara att plocka fram de pengar till Kiev som blockerats under vintern. Och – i ett lite längre perspektiv – att klubba de beslut som krävs för det fördjupade samarbete som behövs för att Europa ska klara sig självt när USA inte längre är att lita på.
Visst är Orbáns kompis Robert Fico fortfarande premiärminister i Slovakien. Och det finns betydande motsättningar även mellan länder vars ledare är genuina EU-vänner. Men allt detta bleknar intill Orbáns gärning. Hans utrikesminister har alltså sprungit ut från toppmötena i Bryssel för att ringa upp sin ryske kollega så att Kreml ska vara informerat om det allra senaste.
Visst tar det tid att återuppbygga en rättsstat som kvaddats, liksom att återupprätta ett fritt medielandskap. Och visst finns det frågetecken kring Péter Magyar, som har sin bakgrund i Fidesz. Han är kanske inte Donald Tusk – som sedan han valdes till Polens ledare förvandlat landet från Budapests bundsförvant till motor i EU-samarbetet. Men framför allt är han inte Viktor Orbán.
Söndagens valresultat är en enorm sak. Ungrarna har gett Europa ett nytt hopp.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: SVT visar hur staten krossat två oskyldiga mäns liv
Amanda Sokolnicki: Ulf Kristersson är Sveriges egen Mark Rutte
