Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Den mest framgångsrika hitmakaren någonsin är svensken Max Martin. Ett kommersiellt under som tagit fram låtar som Backstreet Boys ”I want it that way, Taylor Swifts ”Shake it off” och The Weeknds ”Blinding lights”. Han själv menar att han aldrig hade kommit dit han är utan den offentligt finansierade kulturskolan och replokalerna. För ett par år sedan klagade Moderata ungdomsförbundet Östergötland på skatteslöseri kring konst, och ville ha mer kultur som står på egna ben – som Lars Winnerbäck. Linköpingssonen svarade ilsket ungmoderaterna att han inte kunnat ta sig någon vart utan den kommunala musikskolan.
Det finns inga tvivel om att det offentliga har en viktig roll för framför allt barn och ungas möjligheter till kultur – vilket också ger avkastning i pengar och finkultur – ur det perspektivet är de senaste årens nedskärningar i studieförbunden tragiskt.
Därför finns det anledning till misstänksamhet mot politiker som likt avgående kulturminister Parisa Liljestrand (M) säger att skattesänkningar är den bästa kulturpolitiken. Men det betyder inte att strävanden att öka privat finansiering ska viftas bort – framför allt gällande kultur som riktar sig till vuxna.
I dag är Sverige sämst i klassen i Norden både vad gäller privat och offentlig finansiering av kultur.
Den senaste mandatperioden har spänningen mellan offentligt och privat inom konstarterna bränt till lite extra. Liljestrand har startat bråk med kultursektorn, och blev utbuad på Göteborgs filmfestival 2025. Men bortom rubrikerna så pågår verklig politisk förändring. Museer har fått i uppdrag, via regleringsbreven, att söka efter breddade finansieringskällor. Och i maj mottog regeringen betänkandet för utredningen om breddad kulturfinansiering, genom ekonomiska incitament.
Utredaren Karin Forseke ger ett förslag uppdelat i två delar. Det första är att ge skattereduktion för gåvor till kultur, liksom finns i dag för stöd till vetenskaplig forskning och social hjälpverksamhet. Forseke konstaterar att alla andra jämförbara länder redan har detta.
I ett andra led föreslår utredaren också investeringsstöd genom matchning. Det kan bland annat handla om stora, enskilda projekt, som nu när privata finansiärer bidrar med 300 miljoner kronor till Kungliga operans upprustning.
I dag är Sverige sämst i klassen i Norden både vad gäller privat och offentlig finansiering av kultur. Det är dåligt med lite pengar – och det är samtidigt dåligt med kultur som inte är mer oberoende. Kan man hoppas att svenska politiker intresserar sig på ett seriöst sätt för breddad finansieringen av kulturen?
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Putin eskalerar konflikten med Europa – förstår vi vad som står på spel?
DN:s ledarredaktion: Det här borde en regering som sätter Sverige först göra
