Donald Trump bjöd oväntat in Kinas president Xi till sin installation. Xi svarade genom att skicka en underhuggare.
På Världsekonomiskt forum i Davos har spöket Trump varit närvarande i de flesta diskussioner. Vad ska han säga? Vad kommer han att göra? Ska han behandla Europa som kusinen från landet?
Trump själv bevärdigar inte Davos med ett riktigt besök. Han levererar sin ”Amerika först”-monolog digitalt, och framför förutsägbara krav på ökade investeringar i USA.
Europeiska politiker skulle förmodligen ha glädje av att studera hur kyligt kineserna hanterar honom. Det är dessutom bättre för den psykiska hälsan än att slaviskt följa vad Trump eller hans vicepresident Elon Musk ska twittra de närmaste timmarna.
Europa lider av en sjuka som gång på gång visar sig under seminarier i Davos. I något slags missriktad ödmjukhet spär europeiska ledare på bilden av sig själva som svaga, slagna och uträknade i Trumps tidevarv. Men det väcker inte respekt, utan förakt. Och det stämmer dåligt överens med fakta.
Men varför talas det så lite om vad vi också lyckats med?
Ta bara Norden och de baltiska staterna. Den samlade ekonomin i vår lilla del av världen är ungefär lika stor som hela Rysslands.
Varför skulle inte EU plus Storbritannien ha råd att hjälpa Ukraina? Självklart har vi det, och med Trumps inträde i Vita huset kommer Europa att tvingas betala. Den nye amerikanske presidenten förväntar sig också ökade köp från USA av vapen och flytande naturgas.
På flera Davosseminarier hänvisar panelister till Mario Draghis tongivande rapport om Europas ekonomiska problem. Mycket av vad som sägs i den – om tillväxtutmaningar och behov av fler teknikföretag – är sant.
Men varför talas det så lite om vad vi också lyckats med? Sverige är hem för en av de globala techplattformarna, Spotify. I Norden finns både Ericsson och Nokia, som är de huvudsakliga leverantörerna av västvärldens infrastruktur inom 5G. USA har inget sådant bolag och är helt beroende av leveranser från Norden, om man inte vill handla från Kina.
Det stämmer att USA ökat avståndet till den europeiska ekonomin under 2000-talet. Men det är också ett faktum att medellivslängden i USA har backat något och ligger oroande långt efter vad vi ser i Europa.
Merz framställer det tyska valet den 23 februari som redan vunnet och klart
I Schweiz, hem för Davos, lever man i genomsnitt cirka 83 år. I Sverige når vi 82 år. I USA är motsvarande siffra 78 år, och placerar landet en bra bit under topp 20 globalt.
Europa behöver inte framställa sig som en sjuk världsdel, där allt går åt helvete.
Det mest hoppingivande under Davosveckan sker när den tyske oppositionsledaren, kristdemokraten Friedrich Merz, intervjuas på scen.
Hans självsäkerhet och tydlighet står i bjärt kontrast till förbundskansler Olaf Scholz. Förmodligen är det vad EU behöver i detta ögonblick.
Merz framställer det tyska valet den 23 februari som redan vunnet och klart. Han ska bara se till att det blir med en stor majoritet.
Sedan ska han få fart på den tyska ekonomin genom att pressa tillbaka energipriserna med hjälp av sänkta nätavgifter (”en lågt hängande frukt”), så att tillverkningsindustrin får tillbaka sin styrka (”ryggraden i tysk ekonomi”).
Europeisk ekonomi ska vitaliseras, bland annat genom en gemensam kapitalmarknad och uppluckring av konkurrensrätten.
Han underkänner EU:s konkurrensregler, som sätter stopp för framväxten av paneuropeiska företagsjättar. Marknaden är global, vi tävlar med USA och Kina. Då måste europeiska företag tillåtas att bli mycket större, slår Merz fast.
EU har 34 stora mobilnätsoperatörer, USA har 3, Kina 4. Var tror ni företagen har störst finansiella muskler för framtidsinvesteringar?
Merz säger sig vara redo att prata med Trump, men kommer aldrig att göra det utan att först koordinera sin position med resten av Europa.
Om Trump inför tullar kan EU svara med samma mynt, påminner Merz. Det gjorde Bryssel förra gången mot Levi’s, whiskey och Harley-Davidson. ”Inom sex månader löstes problemet”, säger Merz som också efterlyser påskyndade frihandelsavtal med andra delar av världen. Så stärks förhandlingspositionen.
Det svåra för EU de närmaste åren blir att göra sin egen hemläxa och stå pall
Eftersom det är Tysklands sannolikt näste förbundskansler som talar, är det ingen liten sak att han skickar denna typ av signaler.
Det svåra för EU de närmaste åren blir att göra sin egen hemläxa och stå pall när auktoritära ledare testar unionens motståndskraft, som i fallet med Grönland. Det är inte bara en dansk angelägenhet. Danmarks gränser är EU:s och de är okränkbara.
Ukrainas president Zelenskyj fick varma applåder när han kom till Davos, men hans budskap till Europa var kärvt: investera rejält i försvar, teknologi och se till att hålla samman.
”Om det krävs 5 procent av bnp för att täcka försvaret, så får det vara så. Då blir det 5 procent”, sa Zelenskyj.
Världens ögon riktas mot Washington och Trump. ”Men vem är det egentligen som tittar på ert Europa just nu?” frågade Zelenskyj retoriskt.
Pengar och kunskap är inte problemet. Allt detta finns i denna omvälvande tid, då en våg av artificiell intelligens samtidigt sveper in över våra samhällen. 2000-talets tidigare teknologiska genombrott har redan skapat betydande möjligheter, men också framkallat politisk turbulens.
Ekonomen Larry Summers gjorde i veckan en jämförelse med 1920-talet. Den tiden präglades också av massiva teknologiska framsteg med bilar och elektrifiering, men följdes av ekonomisk kris och instabilitet. 1930-talet blev katastrofen före katastrofen. Detta påminner om att teknologisk utveckling inte automatiskt leder till framgång, utan kräver rätt politiska beslut.
Det är oss själva det hänger på. Om Trump får Europa att sluta vara en bekymrad åskådare, så har något avgörande åstadkommits.
