I början av månaden överlämnade Produktivitetskommissionen sitt slutbetänkande till finansminister Elisabeth Svantesson (M). Utredaren Clas Olsson inledde med att konstatera att mycket i Sverige fungerar rätt bra.

Men det finns utrymme för förbättringar.

Systemfelen som åtgärdades på 1990-talet, med avregleringar och skärpt konkurrenslagstiftning, bidrog till hög produktivitetstillväxt fram till finanskrisen 2008–2009. Sedan dess har den dock inte helt återhämtat sig. Men reformerna lever än. Så det som behövs för att öka tempot är ingen revolution, enligt utredaren.

Det bör regeringen ta fasta på.

För ju effektivare vi är, desto rikare blir vi. Då finns det mer att fördela när det är dags för löneökningar, välfärdssatsningar och investeringar. Och många av Produktivitetskommissionens förslag passar bra för de borgerliga partierna, som är varma anhängare av marknadsekonomi, förstår globaliseringens fördelar och vill få ut mesta möjliga av varje satsad skattekrona.

Det sistnämnda ligger tyvärr långt bort. Bland annat eftersom Sverige släpar efter när det kommer till att digitalisera den offentliga sektorn, trots att det troligtvis är det bästa sättet att öka dess produktivitet, enligt kommissionen. Värdet har tidigare uppskattats till långt över 100 miljarder kronor. Och kommissionen bedömer att det krävs krafttag för att vända utvecklingen.

Samma problem finns kring det ökade kravet på administration för såväl offentliga som privata verksamheter. I det offentliga leder regelbördan till att skattepengar inte används så effektivt som möjligt. I den privata delen av ekonomin riskerar komplexa regelverk och långdragna tillståndsprocesser att hindra innovation och försvåra entreprenörskap.


Alltså rena självklarheter för alla som tror på marknadsekonomi och konkurrens på lika villkor

Lösningen är att rensa rejält, även om varje enskild del införts med goda intentioner.

Ett annat matnyttigt kapitel i utredningen handlar om energin. I en ovanligt syrlig passage står det svart på vitt att politiken ”har kännetecknats av en stark politisering, vilket har lett till dåligt underbyggda beslut och tvära kast”.

Konstaterandet borde svida för en borgerlig regering. Precis som att det ens behöver påpekas att ”det är viktigt att energipolitiken styrs utifrån samhällsekonomiska överväganden” och att de statliga stöden behöver gälla flera områden. Alltså rena självklarheter för alla som tror på marknadsekonomi och konkurrens på lika villkor.

Det gäller för övrigt också förslagen för bostadsmarknaden.

Även om det inte är någon nyhet att våra skatteregler missgynnar hyresrätter och främjar ägda boenden är det välkommet att det kritiseras i rapporten. Särskilt eftersom dagens upplägg skapar incitament att bygga dyrt i attraktiva lägen snarare än billigt på andra platser, vilket det finns ett stort behov av.


Det värsta som kan hända är att våra politiker dras med

Därför är inte frågan om någonting behöver göras. Frågan är varför det inte redan har gjorts av någon av 2000-talets borgerliga regeringar.

Sist men inte minst utfärdar Produktivitetskommissionen en varning, som bör tas på allvar.

Sveriges ekonomi är som sagt på det stora hela väl fungerande och bedöms vara relativt dynamisk. Men det betyder knappast att det saknas hot.

Välståndet bygger på att vi är ett land som är öppet mot omvärlden, välkomnar frihandel och främjar internationell konkurrens. Alltså raka motsatsen till många av de globala strömningarna just nu.

Det värsta som kan hända är att våra politiker dras med.

Läs mer:

Ledare: Märker du det historiska skiftet i synen på barn?

Ledare: Ett helvete förvandlades till ytterligare ett

Share.
Exit mobile version