Den kallas Gerasimov-doktrinen. Dess skapare, den ryska toppmilitären Valerij Gerasimov, skrev år 2013 en artikel där han talade om sätt att föra krig i fredens tid och utan krigsförklaring.
”Bland metoderna finns användandet av specialförband och intern opposition för att skapa en permanent operationsfront genom hela den fientliga statens territorium”, skrev han, ”liksom informationsåtgärder, maskiner och metoder som hela tiden förbättras”.
Gerasimovs roll har diskuterats, men i flera år har nu västvärlden sett hur Vladimir Putin försökt förbättra sina metoder. En lång rad operationer – allt från propaganda och falska nyheter till sabotage, mord och mordförsök – kan mer eller mindre med säkerhet läggas på Putins ansvarslista.
I en lång text med rubriken ”En försvagad Vladimir Putin bedriver hemligt krig mot väst” beskriver amerikanska Vanity Fair fronterna i hybridkriget:
Estniska politiker och monument har angripits. Brandattentat har utförts mot flygplan. Också polska shoppingcentrum har stuckits i brand. Mordförsök har planerats mot tyska företagsledare som levererar material till Ukraina. På nära håll har vi det märkliga kabelbrottet i Östersjön, med eventuella kopplingar till ett fartyg från Putins allierade i Peking.
Lägg till den långa, välkända raden av ryska försök att manipulera demokratin i väst genom påverkanskampanjer, underblåsande av polarisering och en ständig aktivitet på sociala medier med troll- och botkonton vars övergripande syfte är att härska genom att söndra, så split och tvivel. Här finns inget höger och vänster: Kreml är villigt att lägga sina pengar hos de partier där de gör mest nytta.
Den pågående AI-utvecklingen används redan av ryska internetsabotörer, bland annat i Frankrike.
På nära håll har vi det märkliga kabelbrottet i Östersjön, med eventuella kopplingar till ett fartyg från Putins allierade i Peking.
”En aldrig tidigare skådad upptrappning av Rysslands hybridkrigföring”, sa Natofolk till DN i juli. Tjeckiens utrikesminister Jan Lipavský talade vid militäralliansens ministermöte i december om 500 misstänkta ”incidenter” av hybridkrig i Europa bara i år.
Om det hade varit al-Qaida eller någon annan extremistgrupp som bedrev liknande terrorkrig mot väst hade ilskan och vaksamheten varit större, motåtgärderna fler. Nu är det som att vi väntar och hoppas på att det ska upphöra genom önsketänkande. Det gör det inte förrän Putin själv upphör.
”Genom att utnyttja existerande politisk, ekonomisk och social sårbarhet i Europa och Nordamerika försöker Ryssland försvaga väst inifrån”, konstaterar den amerikanska tankesmedjan Atlantic Council i en rapport från november. Samtidigt pekar den ut det svåra dilemmat för väst: Hur ska vi kunna slå ner den ryska propagandan utan att själva inskränka yttrandefriheten?
Lösningen är att försöka hålla sig så kall som möjligt.
En viktig metod är att kunna agera snabbt. Nyligen firade den brittiskledda specialstyrkan JEF, Joint expeditionary force, tio år. Dess syfte är att snabbt kunna agera till exempel mot sabotage medan Nato fortfarande funderar. Sverige är medlem, liksom bland annat de baltiska länderna och Finland.
Sådana skarpa men lättrörliga motåtgärder kommer att bli allt viktigare i det diffusa krigets tid. I dag kokar Ryssland västvärlden sakta för att se om vattnet någonsin blir så varmt att grodan hoppar ut.
Lösningen är att försöka hålla sig så kall som möjligt. Putin är försvagad, hans krigskassa ebbar ut och hans allierade faller – som i Syrien – eller vacklar – som i Iran.
Vi måste inse vilket hot vi står inför, inte förminska det men heller inte bli rädda. Och öka vårt stöd till Ukraina, fronten där hela Putins makt står på spel.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Slarvet med sekretessen är förödande för dem som lever gömda
Isobel Hadley-Kamptz: Varför ska just överviktiga, deprimerade och folk med adhd klara sig utan medicin?