Sverige missar flera av EU:s klimatmål för 2030. Det framgår av regeringens klimatplan som skickades in till EU-kommissionen i slutet av juni, vilket bland annat Dagens Nyheter rapporterat om.
Mer konkret handlar det om att Sverige är på väg att missa EU:s mål om hur mycket klimatutsläppen från vägtransporter, jordbruk och uppvärmning av byggnader ska minska samt målet om hur mycket växthusgaser som ska upptas i skog och mark.
Tidigare har klimatminister Romina Pourmokhtari (L) uttryckt sig positivt kring Sveriges möjligheter att nå EU:s klimatmål för 2030. Men nu är det som att regeringen inte orkar låtsas längre.
Att Sverige missar målen är en del av ett trendbrott. Vårt land har länge varit en klimatförebild. När vi införde en koldioxidskatt 1991 hade få andra länder gjort det. Men nu håller vi på att bli en bromskloss i unionen. EU tvingas driva på för att Sverige ska föra en tillräckligt ambitiös klimatpolitik, i stället för tvärtom.
Det hela blir extra märkligt eftersom regeringen gärna skryter om att det var under det svenska EU-ordförandeskapet förra året som unionens stora klimatlagstiftningspaket – Fit for 55 – klubbades, med bland annat skärpta utsläppskrav till 2030.
Men varför skärpa målen om vi ändå inte tänker leva upp till dem? Regeringen får gärna skryta om ”Fit for 55”, men bör också själv komma i form.
En regering som vill nå klimatmålen bör fokusera på att kompensera människor på landsbygden för höga drivmedelskostnader, i stället för att rea ut utsläppen.
Regeringen pratar gärna vidare om att klimatet är en global fråga – men desto större anledning att agera på hemmaplan.
Om inte Sverige når klimatmålen får vi svårare att hävda att andra EU-länder ska göra det. Och om inte EU når målen blir det svårare för unionen att hävda att Kina och andra stormakter ska leva upp till Parisavtalet. I en värld där Donald Trump är på väg mot makten är ett EU som vacklar i klimatfrågan det sista som behövs.
Det har länge varit uppenbart att regeringen har gett upp de svenska klimatmålen till 2030. Ministrarna har i stället pekat på de som EU ställer ut som de riktigt relevanta. Nu har de alltså gett upp unionens mål till 2030 också – och framhäver i stället att det är målet om att Sverige ska bli klimatneutralt 2045 som spelar roll. Men de totala utsläppen fram till 2045 är minst lika viktiga. För att de sammanlagt ska bli så låga som möjligt behöver de vara låga även 2030.
Grundorsaken till att Sverige nu planerar att missa EU:s klimatmål är att regeringen har sänkt reduktionsplikten utan att ersätta den med andra åtgärder för att tillräckligt snabbt minska utsläppen från transporterna.
Det står naturligtvis regeringen fritt att använda andra verktyg än reduktionsplikten, men den bör vara medveten om att även alternativen till reduktionsplikten är kostsamma.
Finanspolitiska rådet skriver i sin senaste årsrapport att utan reduktionsplikten krävs ett bensin- och dieselpris runt 35 kronor för att nå EU:s klimatmål.
Ju längre vi väntar med utsläppsminskningarna, desto kraftfullare kommer åtgärderna att behöva bli.
En regering som vill nå klimatmålen bör fokusera på att kompensera människor på landsbygden för höga drivmedelskostnader, i stället för att rea ut utsläppen.
Läs mer:
Susanne Nyström: Den stora nyheten är inte att regeringen struntar i klimatmålen
Ledare: Regeringens låga ambitionsnivå i klimatpolitiken saknar folkligt stöd
