Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
I början av september drabbades Västernorrland av några av de värsta skyfall som någonsin uppmätts i Sverige. I Härnösand kom en hel månads normala regnmängd på ett enda dygn. I Kramfors föll 123,5 millimeter regn bara den 6 september. Konsekvenserna blev katastrofala. Mer än 40 vägar och flera järnvägar förstördes.
Mycket tyder på att ökad skogsavverkning förvärrade extremregnets effekter. Träd fångar nämligen upp regnvatten i både kronor och rötter och håller dessutom marken på plats, vilket motverkar jordskred. Efter omfattande avverkning finns inga sådana naturliga skydd kvar.
Om man tittar på det område i Skorped, där ett godståg med farlig last spårade ur efter skyfallen, syns kalhyggen i en sluttning precis ovanför spåret. Utanför Härnösand körde en man ner i en spricka i en väg som förstörts av vattenmassorna och dog. Där hade ett stort område kalhuggits ända fram till den plats där sprickan uppstod.
Extremväder har redan blivit vanligare i och med klimatkrisen, och värre kommer det att bli.
Extremväder har redan blivit vanligare i och med klimatkrisen, och värre kommer det att bli. Enligt SMHI kommer vi få mellan 15 och 20 procent värre skyfall de närmaste decennierna. DN visade i en kartläggning att vår infrastruktur är extremt sårbar inför detta. 250 mil väg och 195 mil järnväg går genom riskområden för översvämningar, skred och ras. Tusentals platser har pekats ut som särskilt utsatta av bland andra Trafikverket, MSB och Svenskt Näringsliv, men en bråkdel har anpassats efter de växande riskerna.
Nu avslöjar DN att kartläggningar av klimatrisker har skrotats på många håll i landet de senaste åren. Anledningen är att det är Länsstyrelserna som stått för mycket av det lokala kartläggningsarbetet, och i budgeten för 2024 tog regeringen bort deras anslag för klimatanpassning. Sedan dess har två tredjedelar av personalen som arbetade med frågorna fått sluta. I åtta länsstyrelser finns inga som jobbar med klimatrisker alls.
Tidöregeringens klimatpolitik har hela tiden varit en särdeles sorglig soppa. Redan i den första budgeten minskades insatserna för klimat och miljö samtidigt som en tredjedel av det så kallade reformutrymmet lades på fossilsubventioner. Sedan har man år efter år fortsatt att skära ner på klimatarbetet. Det är ett politiskt val, som redan fått konsekvenser i höjda svenska koldioxidutsläpp. I budgeten i höstas stod klart att Sverige med bred marginal kommer missa både våra egna och EU:s klimatmål till 2030.
Tidöregeringens klimatpolitik har hela tiden varit en särdeles sorglig soppa.
Om regeringen inte vill försöka lösa klimatkrisens grundproblem, skulle man dock möjligen kunna vänta sig att de åtminstone försöker hantera dess konkreta effekter i Sverige.
När infrastrukturminister Andreas Carlsson (KD) uttalade sig om klimathoten mot svenska vägar och järnvägar sade han också att det inte går att ”fortsätta ta en springnota och skjuta problemen på framtiden”. Han syftade på att vi efter decennier av nedprioriterat underhåll nu äntligen ska lägga åtminstone lite mer pengar på att rusta gamla vägar och spår.
Och det är förstås bra. Men är inte också fortsatta kartläggningar av var klimatriskerna faktiskt finns en rätt central del av det ansvaret?
Klimatkrisen är inte en abstraktion. Även om Sverige globalt sett ännu klarat sig hyfsat undan kommer också vi få leva med fler bränder, översvämningar, skyfall och jordskred.
Vår regering verkar dock inte bara helst vilja ignorera krisen i sig utan dessutom hålla för ögonen för dess effekter.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Regeringen säger sig fokusera på brottslighet – tvingar domstol att skjuta upp mål
DN:s ledarredaktion: Nazistklotter och våld – nu syns hatet på Stockholms gator
