Den 11 september 2001 förändrade vår syn på vad en flygresa är. Flyget var det säkraste transportmedlet, men nu blev sårbarheten i ett flygplan uppenbar. En följd blev långtgående kontroller av passagerarna, både synliga – vätskor i plastpåsar – och osynliga – insamlandet av stora mängder information för övervakning, profilering och riskbedömning.
Kort sagt: en stor begränsning av vår frihet.
På onsdagen riktade Polens premiärminister Donald Tusk en allvarlig anklagelse mot Ryssland: landet har ”planerat flygterrorhandlingar inte bara mot Polen utan mot flygbolag världen över”, sade Tusk vid sitt möte med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i Warszawa.
Han utvecklade inte närmare. Sannolikt syftar han på de uppgifter som kommit fram bland annat i New York Times i veckan: Ryssland ska enligt amerikansk underrättelsetjänst ha planerat flera attentat mot flygplan i USA och Kanada.
Det vore inte märkligt. Liknande misstänkta bombattacker har skett i bland annat Tyskland, Polen och Storbritannien. Men denna gång kom, enligt tidningen, en skarp varning från USA direkt till Putin: Vi ser vad som sker. Backa.
Efter varningen ska attackerna ha upphört.
Trump och Putin kommer med samma typ av hot, avsedda att sprida osäkerhet och rädsla.
Flygtrafiken är fortfarande sårbar. Om fientliga stater hittar sätt att ta sig förbi flygplatssäkerheten som utvecklats än mer efter den 11 september 2001 kommer resultatet bli mänskliga tragedier, stor osäkerhet, försvårad handel – en mindre öppen värld.
Väst kan bara möta hybridkrigets nya hot med vaksamhet, beslutsamhet, lugn och samarbete. De två sistnämnda är tyvärr också de sista ord man förknippar med den tillträdande presidenten Donald Trump.
Desto viktigare därför att Europa håller samman. Som när Sverige i veckan mötte Natos övriga sju Östersjöländer för att diskutera vad som ska till för att stoppa de miljöfarliga – och kanske direkt saboterande – fartygen i den ryska skuggflottan.
Donald Trump och Vladimir Putin tycks ha samma världsbild och delvis samma modus operandi. Det är stormakterna som ska diktera villkoren, mindre stater har bara att anpassa sig. De kommer också båda med samma typ av öppna hot och dunkla antydningar, avsedda att sprida osäkerhet och rädsla.
Svaret måste vara att med samarbete och is i magen konkret bemöta riskerna där de verkligen finns. Och att vara envis och beständig i försvaret av Ukraina, landet som med blod betalar priset för stormaktens krav på att diktera villkoren för den mindre.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Det viktiga är sexsäljarna själva – inte andras magkänsla
Susanne Nyström: Johan Pehrson vill prata om sprickan i Tidölaget
