Vi i Sverige vet inte alltid bäst. Det räcker att titta på bostadspolitiken i våra grannländer för att förstå det. Vi har mycket högre strukturell hemlöshet och trångboddhet än våra grannar, konstaterar företrädare för Danske Bank och Veidekke på DN Debatt (23/05).
Framför allt Finland har nämnts tidigare i svensk bostadsdebatt. Men då som skräckexempel: Nooshi Dadgostar, som gjorde debut som vänsterledare genom att ta strid mot marknadshyror, varnade Sverige för att närma sig den finländska bostadspolitiken.
Och hur såg då denna skräck ut? Den som letade bostad i Helsingfors under tiden då striden pågick i Sverige kunde välja mellan 1 600 lediga hyrestvåor för mellan 400 och 4 300 euro. Dessutom fanns subventionerade lägenheter. Det är kanske ändå inte det mest skräckinjagande som stockholmare som stått i kö i åratal kan tänka sig?
Även Norge och Danmark kombinerar mer marknadsbaserad hyressättning med en social bostadspolitik – Norge i form av skattesubventionerade bosparkonton och Danmark genom en reglerad allmännytta (DN Debatt 23/5). Något som vi borde ta efter.
För den nuvarande regleringen är dålig fördelningspolitik.
Med fri hyressättning skulle det bli dyrare att bo i stora lägenheter i attraktiva lägen jämfört med andra hyresrätter. De som bor i populära områden får med andra ord större ”rabatt” på sina lägenheter i dag – och det är sällan låginkomsttagare som bor där.
Ändå försvarar vänstern innerstadsbornas rätt till reglerade hyror – för det är de som i första hand skulle få se sina hyror höjda vid en friare hyressättning. ”I Storstockholm beräknas medianhyran mer än fördubblas på Östermalm, medan den praktiskt taget är oförändrad i vissa ytterkommuner”, skrev Finanspolitiska rådet i rapporten ”Friare hyressättning och likformig bostadsbeskattning”, år 2019.
Ändå fick alltså frågan om fri hyressättning i nyproduktion Vänsterpartiet att, med stöd av den dåvarande högeroppositionen, fälla Stefan Löfven som statsminister.
Självklart finns det reella problem att förhålla sig till: en övergång till marknadshyror skulle inte ske utan utmaningar. Boendekostnaderna för hushåll med lägre inkomster skulle påverkas mer, sett till andel av den disponibla inkomsten, än hyresgäster med högre inkomster.
Därför behöver marknadshyror också kombineras med lägre skatter och ökade bostadsbidrag till hushåll som behöver det. Dessa skulle kunna finansieras med ökad beskattning av ägarna till hyresfastigheterna – som initialt kommer få högre vinster från en friare marknad.
Den nuvarande regeringen har gått vidare med ett förslag om att göra hyressättningen vid nyproduktion mer flexibel. Men det räcker inte – Sverige behöver marknadshyror. Och det är en ren frihetsfråga.
För få saker håller tillbaka svenskar så tydligt i dag som bostadspolitiken. Tre av fyra unga svenskar har inte en tillräckligt hög inkomst för att köpa något eget. Samtidigt har antalet unga vuxna, upp till 34 år, som bor kvar hos sina föräldrar nästan fördubblats. Att det då tar många år att få ett hyreskontrakt bidrar förstås till att människor inte kan tacka ja till jobbet de drömt om, flytta ihop med sin partner eller ens lämna sitt föräldrahem.
Ska vi fortsätta ha det så?
Läs mer:
Susanne Nyström: Därför bryr sig ingen om vad Liberalernas partisekreterare tycker
Ledare: Vill regeringen göra det omöjligt för invandrare att göra rätt?
