Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
När nästa års kommunalskatter nyligen presenterades fanns både glada och mindre glada nyheter (SCB 15/12).
Till de trevligare hör att invånarna i 45 kommuner får sänkt kommunalskatt och att den totala kommunala skattesatsen minskar med 3 öre i landet som helhet, för att landa på 32,38 procent. Dessutom sjösätts en del nya statliga avdrag, som bland annat sänker skatten på lön och pension. Och enligt Stefan Westerberg, privatekonom på Länsförsäkringar, kommer de flesta att få mer pengar i plånboken 2026 (DN 17/12).
Det är dock bara den ena sidan av myntet. På den andra finns att boende i 16 kommuner får höjd kommunal skattesats. De flesta eftersom Västerbotten höjer regionskatten med 50 öre, men även en kommun – Herrljunga – räknar upp.
Den kombinationen, där vissa höjer medan andra sänker, gör att skillnaden ökar ytterligare mellan kommunerna med högst respektive lägst skattesats. I år är klyftan 6,32 kronor per intjänad hundralapp. Men från och med januari kommer den att vara hela 6,72, där Dorotea ligger högst på 35,65 procent och Österåker lägst på 28,93.
Sverige bör slopa kommunernas och regionernas beskattningsrätt och låta staten ta in inkomstskatt som är lika för alla.
Det innebär att en person som tjänar 30 000 kronor 2026 betalar drygt 1 200 kronor mer varje månad i Dorotea jämfört med ”kollegan” i Österåker. Det är över 14 000 kronor om året. Och om båda har en månadslön på 40 000 växer skillnaden i skatt till cirka 21 000 kronor på ett år.
Även om många alltså snart kommer att ha mer att röra sig med är den långsiktiga trenden tydlig. Sedan millennieskiftet har medelskattesatsen höjts med 2 procentenheter – från 30,38 till 32,38.
I dag är det få kommuner som ligger under 30 procent. Och skillnaderna mellan hur mycket olika personer betalar, beroende på var de bor, har för länge sedan passerat smärtgränsen. Framför allt eftersom skillnaderna i första hand inte handlar om ambitioner eller politiska prioriteringar, utan om saker som kommunerna inte kan påverka.
Men i stället för att skruva ytterligare i utjämningssystemet, som ska kompensera för att olika platser har vitt skilda förutsättningar både ekonomiskt och geografiskt, bör Sverige slopa kommunernas och regionernas beskattningsrätt och låta staten ta in inkomstskatt som är lika för alla. Därefter kan pengarna fördelas utifrån kommunernas och regionernas invånarantal, samt den sorts parametrar som utjämningssystemet är tänkt att kompensera för.
Då sätts en nationell lägstanivå för standarden på välfärden och samhällsservicen, utan att skatten på vissa håll skruvas upp till brutala höjder. Det vinner alla långsiktigt på.
Läs mer:
Ledare: Det räcker inte att göra det ”riktigt tufft att vara arbetslös”
Ledare: Hatet som släpptes loss på Bondi Beach finns också i Sverige
