Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

USA:s president gillar höga tullar. EU svarar med att sänka dem.

Bara under årets första månad har betydande framsteg gjorts med två stora handelsavtal.

Först Mercosur, med de latinamerikanska länderna Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay. Och nu i veckan ingicks en omfattande överenskommelse med Indien, som kallas ”alla handelsavtals moder” – som knyter ihop marknaderna mellan två av världens största ekonomier med cirka 2 miljarder invånare.

”Banbrytande” menar båda parter. Med det här avtalet kommer tullarna att tas bort eller sänkas på 90 procent av handeln, enligt EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Och EU:s export till Indien väntas fördubblas fram till 2032.

Men minst lika viktigt som att skapa ekonomisk stabilitet, förutsägbarhet och ökad handel är dock signalen som nu skickas till omvärlden. När Donald Trump använder handelstullar som hot och politiskt vapen visar EU att unionen har andra marknader att tillgå, att man blir starkare och mindre sårbar om man väljer samarbete i stället för konfrontation, och att ingen vinner långsiktigt på att resa murar.


I den nya världen är det nödvändigt att EU snabbt samlar så många färska samarbetspartners som möjligt.

Därför vore det bra om båda avtalen träder i kraft så fort som möjligt – och där finns mycket i övrigt att önska.

Planen är att överenskommelsen med Indien ska skrivas på under året och börja gälla i början av 2027. Detta efter att förhandlingar inleddes redan 2007, avbröts 2013 och återupptogs 2022. I bästa fall kommer det alltså att vara 20 år mellan start och mål, även om det är främst under de senaste åren som förhandlingarna pågått på allvar.

Det är snabbare jobbat än med Mercosur. Där tog det mer än ett kvarts sekel innan det för några veckor sedan kom vit rök från förhandlingsbordet. Och efter en omröstning i EU-parlamentet nyligen kan införandet dessutom komma att sinkas ytterligare.

Anledningen är att en majoritet – där bland annat Miljöpartiet och Vänsterpartiet ingick – beslutade att EU-domstolen ska göra en rättslig prövning. Det är oklart exakt hur detta kommer att påverka tidsprocessen. Men varje månad kostar i utebliven tillväxt.

Den sanningen gäller dock inte bara Mercosur.

Därför får de båda ”januariavtalen” inte vara slutet på EU:s tempoökning. De bör snarare fungera som inspiration för fler och djupare samarbeten, där varje underskrift inte kan ta decennier att arbeta fram.

Det betyder att Sverige måste verka för fler frihandelsavtal inom kort. I den nya världen är det nödvändigt att EU snabbt samlar så många färska samarbetspartners som möjligt.

Läs mer:

Ledare: Irans bödlar vill att vi blundar och glömmer – det får vi inte göra

Ledare: Miljöpartiet kommer inte att sitta i nästa regering

Share.
Exit mobile version