Uppsala universitet stänger laboratorier och studieytor och minskar den lärarledda undervisningen. Anledningen är dålig ekonomi på grund av stora hyreshöjningar. Hyresvärden, statliga Akademiska hus, höjde hyran förra året med 11 procent, i år med 6 procent till.
Då har Uppsala ändå klarat sig lindrigt undan. I Umeå, där Akademiska hus äger nästan alla universitetets lokaler, blev årets hyreshöjning 13,6 procent. I genomsnitt fick alla Sveriges högre lärosäten i år 10 procent högre hyra. Det finns ingen motsvarande ökning av högskolans anslag.
I början av 90-talet gjordes systemet för offentliga fastigheter om radikalt. Det som tidigare hette Byggnadsstyrelsen lades ner och ersattes av flera olika nya fastighetsbolag, där Akademiska hus är ett. Statens fastighetsverk skapades för att bland annat ta över centrala samhällsfastigheter, däribland Rosenbad, Kungliga Operan och de pampiga statliga museibyggnaderna. Centralt i reformen var att hyrorna med den nya modellen skulle sättas marknadsmässigt. Akademiska hus har ett vinstkrav på 6 procent per år.
Det finns flera problem med den här modellen, har det visat sig. Fastigheter som rymmer universitet och museer är ofta specifikt anpassade för just de verksamheterna, och det är svårt, om inte omöjligt, för hyresgästen att packa ihop sina konstverk eller studenter och flytta. Det är alltså inte en marknad på riktigt, det låtsas bara vara det.
Akademiska hus levererar förresten långt över kraven till ägaren staten, med en avkastning på över 10 procent många år.
Akademiska hus levererar förresten långt över kraven till ägaren staten, med en avkastning på över 10 procent många år. 2021 slog man till med fantastiska 18 procent! De som står för fiolerna är högskolor och universitet som i sin tur alltså tvingas spara på undervisningen.
Det här är i grunden samma problem som det som förra året ledde till att Nationalmuseum tvingades hålla stängt en extra dag i veckan. Statens fastighetsverk, som äger deras hus, höjde hyran med 22 procent mellan 2018 och 2020 för att betala för den dyra renovering som huset från 1866 så innerligt behövde. Museet hade då så lite pengar att det endast var en stor privat donation som räddade kvar Rembrandttavlan ”Batavernas trohetsed”, som hängt på Nationalmuseum sedan det öppnade för 158 år sedan.
Naturhistoriska riksmuseet å sin sida tvingades helt stänga i september för att taket höll på att rasa in, på grund av långvarigt uppskjutna renoveringar. Nu i juni öppnar museet igen, men vem vet hur man klarar av hyreshöjningarna som kommer med akutrenoveringen.
Just nu diskuteras Operan, som i minst ett decennium varit i behov av en omfattande renovering. Med nuvarande hyresregler kommer det renoveringsförslag som presenterats leda till att hyran för operahuset höjs från dagens 23,5 miljoner per år till minst 230 miljoner. Det motsvarar ungefär halva det statliga anslaget.
Alla begriper rimligen – inte minst utifrån exemplet med Operan – att något måste förändras.
Nu i maj tillsattes en utredning för att titta på hyresmodellen för de mest kulturhistoriskt viktiga byggnaderna. Alla begriper rimligen – inte minst utifrån exemplet med Operan – att något måste förändras.
Men det räcker inte med små justeringar för att undvika de värsta rubrikerna om kulturfientligt barbari. Vi borde klarsynt undersöka hela systemet från 1993 för att se om det egentligen ger den effekt vi vill ha.
På den tiden trodde många politiker benfast på marknadslösningar, även på områden som skolan, som inte bör styras av marknadens principer. Även det som bara låtsades vara marknad, utan egentlig frihet för ”kunden” att välja något annat, sågs som bättre än ingen marknad alls. Det är därför staten i dag ger pengar som sägs vara avsedda för utbildning eller kultur men som via hyran kommer tillbaka till staten som fastighetsbolagsvinst. Det är Sverige som kulturland och utbildningsnation som betalar priset.
