Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
”Sveriges minst relevanta parti”, kallade Ulf Kristersson Centern i partiledardebatten som Expressen och Dagens Industri ordnade på måndagskvällen. När SVT/Verian strax därefter publicerade sin opinionsundersökning liknade det nästan en replik: Elisabeth Thand Ringqvists parti kammade hem 8 procent.
Man ska inte haka upp sig på en mätning. Men trenden är tydlig. I TV4/Novus undersökning på onsdagen fick partiet 7,1 procent – också det över valresultatet 2022. Därmed håller det på att förvandla sig till någon form av kungamakare – eller kanske snarare drottningmakare – i svensk politik.
Det är egentligen inte konstigt. Väljarna vet var de har Centerpartiet. C har konsekvent sagt nej till Sverigedemokraterna och dess nationalism, stått för optimism, företagarvänlighet och en klimatpolitik som betonar både marknaden och tekniken.
Man har till skillnad från andra inte gjort plötsliga u-svängar. Sådant stärker trovärdigheten.
Precis som förre moderate försvarsministern Mikael Odenberg noterar i ett inlägg på Facebook utgör det centerpartistiska paketet ett rätt naturligt val för de så kallade Magdamoderaterna – de en gång borgerliga väljare med liberala värderingar som ogillar SD och därför valde S framför M förra gången. Men också för de moderater som förblev lojala 2022, men drar en gräns vid ministerposter för Jimmie Åkessons parti.
Väljarna gillar uppenbarligen inte SD:s stora inflytande och moderatledarens svar på det har obegripligt nog varit att erbjuda Jimmie Åkesson mer, i form av ministerposter.
Nu är det dessutom så att det enda uttalade regeringsalternativet – Kristerssons Tidögäng – inte har varit i närheten av 50 procent i mätningarna sedan oktober 2022 och därmed ser ut att vara fullständigt orealistiskt. Magdalena Andersson sträcker samtidigt ut en hand till alla utom Jimmie Åkesson, och Ebba Busch flörtar ogenerat med S-ledaren. Mot den bakgrunden framstår Thand Ringqvists ambition om en mittenregering som högst relevant.
Faktum är att det är Ulf Kristersson som riskerar att göra Moderaterna irrelevanta.
Han driver envetet en kampanj som utgår från att det är ett jämnt lopp mellan två alternativ: Väljarna ska ställas inför valet ”Tidögänget eller vänsterchock”.
Men det är alltså inte jämnt. Det har det inte varit på hela mandatperioden, och det är det fortfarande inte. Väljarna gillar uppenbarligen inte SD:s stora inflytande och moderatledarens svar på det har obegripligt nog varit att erbjuda Jimmie Åkesson mer, i form av ministerposter.
Och att skrämmas med ”vänsterchock” när Magdalena Andersson formligen triangulerat sönder sitt parti i migrations- och kriminalpolitiken, samtidigt som hon kommer att vara beroende av en marknadsliberal C-ledare, det är bara löjligt för alla utanför statsministerns egen lilla bubbla.
Elisabeth Thand Ringqvist söker – precis som Ebba Busch, som uppenbarligen uppfattat vartåt det barkar – aktivt sakpolitiska mandat för att göra upp i mitten. Ulf Kristersson, liksom Simona Mohamsson, stampar i stället runt efter en karta som allt fler ser inte har något med verkligheten att göra.
Där ska alltså M-ledaren plantera sig. I Jimmie Åkessons skugga.
Och värre kan det bli efter att väljarna sagt sitt.
I DN säger Jimmie Åkesson att en förlust inte behöver vara så farligt. På längre sikt kan en tid i opposition göra SD gott. Hans parti får en naturlig och viktig roll: som ledare för oppositionen och högerblocket. Och, förklarar han senare i en intervju med AFP, så är han statsministerkandidat 2030.
Där ska alltså M-ledaren plantera sig. I Jimmie Åkessons skugga.
Ulf Kristersson kommenterar i sin tur opinionsläget med en fotbollsmetafor: Ligger man under i halvtid ger man inte upp. ”Då är man ju en loser”, förklarar han. Kanske det. Men den som inte lägger om taktiken med 0-3 i baken är heller inte riktigt seriös.
Vill Moderaterna inte vara med i matchen?
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Det kommer inte att bli någon vänsterchock
Martin Liby Troein: Buschs flört med S-ledaren handlar inte om Kristdemokraterna
