Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
I slutet av 2024 sände SVT serien ”Det svenska styckmordet”. Där berättade för första gången ”Allmänläkaren” och ”Obducenten” – Thomas Allgén och Teet Härm – hur de fått sina liv förstörda av medierna och rättsväsendet.
Bakgrunden är att de stod i centrum för ett av 1980-talets mest uppmärksammade rättsfall: styckmordet på Catrine da Costa. De friades av tingsrätten, som dock skrev i domskälen att båda hade styckat kroppen – ett brott som de inte ens var åtalade för. Det gjorde att de förlorade sina läkarlegitimationer utan att kunna överklaga, trots att det saknades bevis.
Fallet löpte länge som en följetong i medierna. Männen framställdes som rena rama monstren, som skulle ha styckat da Costa inför den enes 1-åriga dotter. Och i svenska folkets ögon var det ingen tvekan om att läkarna inte bara var skyldiga, utan även onda.
Tillsammans med att de fråntogs sin försörjning sprängde allmänhetens dom sönder deras liv. Härm säger sig knappt ha haft kontakt med omvärlden sedan 1985 – han har tvingats stå ut med mycket hot och hat. Och när dokumentärens fyra första avsnitt sändes för 1,5 år sedan var det lätt att känna ilska över det som journalisten Dan Josefsson, som gjort serien i samarbete med Johannes Hallbom, kallar vår tids värsta justitiemord.
Nu, när SVT visar en uppföljande del – ”Vad hände sen?” – är känslan snarare sorg (8/4). Härm väljer än i dag att dölja sitt ansikte och lever under väldigt knappa förhållanden. Allgén ger sig sällan ut och har svårt att gå, eftersom åren av stillasittande hemma i lägenheten har gjort att han åldrats i förtid.
Det borde inte vara en svår fråga för justitieminister Gunnar Strömmer.
Sedan 1990-talet har de begärt resning flera gånger, stämt staten och krävt skadestånd – utan någon som helst framgång. Men snart görs ett sista försök.
Inom kort kommer deras advokater att skicka in en ansökan om så kallad ex gratia, som innebär att regeringen kan betala ut ersättning ”av nåd”. Det gjorde den förra regeringen till bröderna som i slutet av 1990-talet, när de var 5 och 7 år gamla, felaktigt pekades ut som skyldiga till fyraårige Kevins död.
Motiveringen från dåvarande justitieminister Morgan Johansson var att staten måste ta ansvar när den gör fel. Förutom en utbetalning på en miljon kronor vardera fick de därför även en ursäkt. Och i onsdagens program förklarade Teet Härm att det som skulle betyda mest är att få ett skriftligt besked med ett erkännande om att man har gjort fel.
Det borde inte vara en svår fråga för justitieminister Gunnar Strömmer.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Är du beredd att jobba en dag extra för försvaret?
DN:s ledarredaktion: Äntligen pressar näringslivet Ulf Kristersson på riktigt
