Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
New York Times reporter nådde Donald Trump klockan 04.30 på lördag morgon, bara minuter efter att amerikanska specialstyrkor tagit Nicolás Maduro. Presidenten var trött men segerrusig när han svarade: ”Det var en briljant operation.”
Han var fortfarande hög på framgången när han klev ut för att möta medierna i Mar-a-Lago sex timmar senare. Flankerad av bland annat rådgivaren Stephen Miller, utrikesminister Marco Rubio och Pete Hegseth – chefen för det som amerikanerna numera kallar krigsdepartementet – deklarerade han att de just bevittnat den mest otroliga militära insatsen, att USA har stridsförmågor överlägsna alla andra länder och att han är beredd att använda dem igen.
”Trump har antagligen hybris”, kommenterade statsvetaren Jan Hallenberg i DN. Showen var under alla omständigheter värdig en maffiaboss, med målet att skicka signalen – inte bara till det nya ledarskapet i Caracas – att de enda reglerna som gäller är Donald Trumps.
Hotet skulle få Nicolás Maduro att mjukna upp. Vapnet på väggen skulle inte användas.
Ändå var det aldrig meningen att han skulle använda Pete Hegseths ”krigare” i Caracas. Planen var, enligt uppgifter i bland annat Wall Street Journal, att nå en uppgörelse med Maduro om olja, knark och migranter. Trump var inte intresserad av en intervention.
Men Maduro vred på sig – det behövdes tryck på diktatorn, helst behövde han helt bytas ut mot någon mer samarbetsvillig, argumenterade bland annat Marco Rubio.
Trumpadministrationen började bomba motorbåtar. Och så samlades ett stort antal krigsfartyg, stridsflyg och 15 000 soldater i området. Pentagon filade på detaljerade planer för hur förmågorna skulle brukas.
Ändå var det, hela vägen fram till jul, inte presidentens tanke att göra det. Hotet skulle få Nicolás Maduro att mjukna upp.
Geväret på väggen skulle inte användas.
Maduro trodde enligt Wall Street Journals källor att Trump bluffade. Trump visste att han inte kunde skicka hem armadan utan ett rejält byte att visa upp.
Och så blev attacken verklighet.
”Det är vi som bestämmer”, hävdar den amerikanske presidenten nu. Hans utrikesminister klargör att det inte handlar om att amerikaner ska sköta den dagliga administrationen i Venezuela, utan att den tillförordnade presidenten Delcy Rodriguez ska göra ”som vi säger”.
Annars väntar en ”andra våg”, understryker Trump.
Vi måste – likt den danska statsministern Mette Fredriksen länge gjort – fullt inse allvaret
Helst vill han inte använda geväret den här gången heller. Men han är tydlig med att han är beredd att göra det, ja att det har gett honom mersmak, nu när han sett vad det kan uträtta.
Och flera akter återstår innan dramat är över.
Kuba kräver ingen intervention, regimen där faller ändå, förklarade Trump på söndagen när han tog frågor på flyget till Washington.
Men att slå till mot Colombia – ”som styrs av en sjuk man som tycker om att producera kokain och sälja det till USA” – det ”låter som en bra idé”, resonerade han vidare.
Och så ”behöver vi Grönland ur nationell säkerhetssynpunkt”.
Katie Miller – hustru till Stephen Miller, som alltså fanns vid presidentens sida när han berättade om anfallet mot Venezuela – delade under helgen en bild i sociala medier på en karta av ön draperad i de amerikanska färgerna och kommenteraren ”snart”.
Många lockades säkert att betrakta det som ett ett surrealistiskt skämt när Trump först började prata om Grönland. ”Han kan inte mena allvar.”
Vem kan resonera så efter attacken mot Venezuela?
Vi måste – likt den danska statsministern Mette Fredriksen – fullt inse allvaret.
För oavsett om Donald Trump från början på riktigt tänkt att han ska ta över ön, eller om det finns en färdig plan eller inte, så skapar verkligheten just nu sin egen dynamik.
Och om USA angriper en Natoallierad eller under militärhot tvingar landet att ge upp territorium – då ändras allt.
Läs mer:
Max Hjelm: Vad gör vi om Trump tar över Grönland?
DN:s ledarredaktion: Attacken på Venezuela är farlig för Trump – och oss andra
