Slopa rot-, rut- och jobbskatteavdraget. Så lyder rubriken på en debattartikel från en övervintrad kommunist, i den socialistiska tidningen Flamman.
Nej, vi skojade bara. Texten är publicerad i den marknadsliberala tankesmedjan Timbros nättidskrift Smedjan – och skriven av dess chefsekonom, Fredrik Kopsch, som har tröttnat på krångel och särlösningar (12/9).
Det är han inte ensam om. Inte ens på högerkanten.
Dagens avdrag är inte bara många och svåra att överblicka, utan även dyra. Enligt nätsajten Kvartal har avdragen ökat med över 300 procent sedan 2007 och kostnaderna för rot-, rut-, ränte- och jobbskatteavdrag ligger nu nära de cirka 240 miljarder kronor som utgifterna för socialförsäkringen gick på i fjol (26/9). Främst på grund av att varje jobbskatteavdrag gör att kurvan tickar stadigt uppåt. Men även för att samma sak gäller flera av de övriga.
Rut-avdragen gynnar dem som lägger sina pengar på hemstädning framför dem som väljer att prioritera annat.
2022 låg rutavdragen på cirka 7,4 miljarder kronor och rotavdragen på runt 12 miljarder, vilket är betydligt mer än de 3,5 man räknade med när det senare infördes. Ränteavdragen går i sin tur i snitt på cirka 30 miljarder per år, men när räntorna är höga kan summan landa på både 40, 50 och 60. Och så är det jobbskatteavdragen på det.
Problemet med avdragssamhället är inte att fler människor har råd med mer eller dyrare konsumtion.
Problemet är att ränteavdragen eldar på såväl bostadspriserna som hushållens skuldsättning. Rot- och ränteavdragen slår dessutom snett eftersom de gynnar personer som äger sitt boende framför dem som hyr – alltså framför allt höginkomsttagare som har de största lånen. Och rutavdragen gynnar dem som lägger sina pengar på hemstädning framför dem som väljer att prioritera annat.
Med det sagt finns det naturligtvis anledningar till dagens konstruktion. Rutavdragen har exempelvis hjälpt till att göra en svart marknad vit och jobbskatteavdragen skapar drivkrafter att gå från bidrag till arbete.
Att Sverige är i behov av en bred skattereform är numera de flesta ekonomer överens om.
Men att Sverige är i behov av en bred skattereform är numera de flesta ekonomer överens om. Det handlar inte om att vare sig öka eller minska skattekvoten, utan om att göra systemet mer rättvist och effektivt. Bland annat genom att införa enhetlig moms, höja skatten på kapital och sänka den på arbete.
I det läget bör det också ingå att göra en ordentlig översyn av alla avdrag och undantag. Många kan ersättas med ett gediget grundavdrag.
Läs också:
DN:s ledarredaktion: Har Economist helt tappat det om Ukraina?
DN:s ledarredaktion: Att gräva upp elefantkyrkogården minskar politikerföraktet
