Tokyobörsen föll med 2,5 procent på torsdagen. På fredagen accelererade fallet till 5,8 procent. Det var ändå ingenting mot det som väntade efter helgen – på måndagen rasade huvudindex Nikkei 12,4 procent.
Tillbakagången i torsdags hade främst inhemska orsaker. Decennierna med deflation har nått sitt slut, den japanska centralbanken – som fortsatte med minusränta och kraftfulla penningpolitiska stimulanser långt efter att alla andra började strama åt – levererade en höjning förra veckan. Marknaderna befarade en inbromsning, i synnerhet om yenen trycks upp och exportindustrin tappar fart.
Men raset på fredagen och i synnerhet måndagen hade lite att göra med sådant som hände i Japan. Fallen runt om i Europa, Stockholmsbörsen rasade med 4 procent vid öppning, var heller inte i första hand en reaktion på utvecklingen i Asien – utan i USA.
Till viss del handlar det om att tech-sektorn skakas om. Enorma förväntningar på de mirakler som AI ska uträtta har drivit upp kurserna i en rad bolag det senaste året. Efterfrågan på halvledare som satsningar på artificiell intelligens genererat har drivit tillväxt i företag som Nvidia, som förvandlades till världens största bolag.
I förra veckan varnade hedgefonden Elliot Management att just Nvidia befinner sig i bubbelterritorium och att många av de förväntade vinsterna från AI aldrig kommer att bli verklighet.
Men det handlar framför allt om frågetecken kring amerikanska ekonomins hälsa mer generellt.
Att Donald Trumps protektionistiska ekonomiska politik troligtvis skulle driva upp inflation och ränta spelar mindre roll – i egenskap av utmanare är han vinnare på en recession.
Mjuklandning eller hårdlandning? Det varit frågan alltsedan Fed började höja räntan för att få ner inflationen. Skulle det gå att få ner prisökningstakten utan att strypa efterfrågan så mycket att ekonomin tvingades in i en recession? I stället har den bara svävat vidare – trots att räntan höjts har arbetsmarknaden förblivit stark, tillväxten stadig och börsen fortsatt uppåt.
Nu kommer de första tydliga tydliga tecknen på en skarp inbromsning. Det var nya kalla arbetsmarknadssiffror som i fredags gav marknaderna frossa – hela vägen bort till Japan.
Sannolikheten för en lågkonjunktur har ökat dramatiskt enligt flera bedömare.
En recession med ökad arbetslöshet vore så klart olycklig i sig – även om det hela tiden har framstått som lite av ett mirakel att en sådan hittills gått att undvika i USA, och att de som vi har haft i Europa, inklusive Sverige, ändå förhållit sig relativt milda.
Tajmingen vore ändå sämsta tänkbara.
Inflationen snarare än åldern var fram till debatten i juni det största hindret i Joe Bidens återvalskampanj. Trots att tillväxten var robust gav väljarna honom underbetyg för hur han hanterade ekonomin. I egenskap av vicepresident kan Kamala Harris hoppas att hon inte lastas på samma vis för prisökningarna. Men tvärbromsar ekonomin plötsligt under hösten kommer det med största sannolikhet att hållas mot det parti som kontrollerar Vita huset.
Att Donald Trumps protektionistiska ekonomiska politik troligtvis skulle driva upp inflation och ränta spelar mindre roll – i egenskap av utmanare är han vinnare på en recession.
Att det som händer i USA inte stannar i USA är måndagens börsoro dessutom en tydlig illustration av. Bereder en amerikansk lågkonjunktur marken för Trumps återkomst som president kommer den också skaka om Europas ekonomier, just i ett läge då vi behöver axla ett större ekonomiskt ansvar för vår egen säkerhet – och för stödet till Ukraina.
Läs också:
Ledare: Vi kan inte försvara demokratin med tystnad – Bofors måste få skjuta på vardagskvällar
Isobel Hadley-Kamptz: Republikanerna är ett jättekonstigt parti och JD Vance är deras kille
