Donald Trump pausar tullarna mot Mexiko i en månad. Det meddelade landets president Claudia Sheinbaum på måndagseftermiddagen. I gengäld skickar hon 10 000 soldater till gränsen, för att bekämpa den illegala migrationen till USA och införseln av fetanyl.
Under kvällen kom sedan beskedet att det också gäller tullarna mot Kanada, efter att landet förbundit sig till liknande åtaganden.
Det handlar om andra och tredje ”vinsten” på raken, om man frågar den amerikanska presidentens supportrar. Häromveckan riktades samma hot om tullar på 25 procent mot Colombia när landet inte ville ta emot militärflyg med illegala invandrare – kort därpå skickades egna plan från Bogotá.
Frågan är vad segern består av: att tvinga andra att hjälpa till med att stoppa invandring och droger – eller bara att få dem att böja sig?
Kanada är inte en viktig länk för vare sig droger eller migranter på vägen till USA.
Att börser och valutakurser åker bergochdalbana bidrar bara till dramatiken.
De eftergifter Trump tillskansar sig är dessutom, i grund och botten, småsaker. Särskilt om man betänker att han plockar fram den tunga släggan. 25 procents tullar på relativt små länder, som har mycket handel med USA, orsakar stor skada.
Nej, det mesta tyder på att det viktigaste är showen för de egna fansen: Andra politiker snackar om invandringen, han gör något – och kommer ur det som en vinnare. Huruvida det har effekt spelar mindre roll – effektfullt är det i alla fall. Och att börser och valutakurser åker bergochdalbana bidrar bara till dramatiken.
Men vem vågar lita på ett USA som beter sig så här?
Betyder detta också att det ändå ligger något i att man ska ta det Trump säger med en nypa salt? Att han inte vill införa tullar, bara hota med sådana för att få andra dit han vill?
Det är en slutsats som framstår mycket förhastad.
Presidenten har hytt med näven mot Mexiko, Kanada och Colombia – ja också Danmark och faktiskt Ryssland – krävt att de gör något, annars straffas de med tullar.
Men det är inte det enda sättet han pratar om tariffer. Trump talar sig också varm om dem som ett sätt att öka statens inkomster, få fart på industri och jobb. I valrörelsen sa han att han ville ha 20 procent på allt som kommer in i USA, från alla länder.
Det är något som skulle riva upp globaliseringen, pressa upp priser och trycka ner tillväxten. Och det är inte formulerat som ett hot – snarare ett löfte. Ett mycket dyrt sådant, för oss alla.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: ”Hårda tag” räcker inte mot hedersvåldet
Martin Liby Troein: Trumps tal om Grönland tvingar fram nya frågor – om svenska kärnvapen