Just nu försöker Donald Trump avskeda den välrenommerade ekonomen Lisa Cook från USA:s riksbanksstyrelse. Han har ingen laglig rätt att sparka henne utan skäl och har därför hittat på ett skäl i rykten om eventuella fel i Cooks privata låneansökningar.
Kanske stämmer de ryktena, kanske inte, men oavsett vilket är de inte orsaken till att Trump vill bli av med henne. Han är ute efter att ta makten över riksbanken, och därmed både över de amerikanska styrräntorna och över den kontroll som banken har över hela det finansiella systemet.
Att finansvärlden närmast mangrant ställt sig upp och försvarat Cook är därför inte förvånande. Det ekonomiska systemet är beroende av stabilitet och förutsägbarhet och ingetdera är kvaliteter som ens den mest ihärdige supporter kan se i Donald Trump.
För politik må vara att vilja, men offentlig styrning kräver också ett massivt bakgrundsarbete och informationsinhämtning, oavsett åt vilket håll politikerna sedan vill gå.
Nyligen fick chefen för USA:s folkhälsomyndighet CDC, Susan Monarez, sparken. Detta eftersom hon vägrade gå med på folkhälsominister Robert F Kennedys nya vetenskapligt ogrundade vaccinrekommendationer. När hennes avsked blev känt valde ett antal andra högt uppsatta chefer på myndigheten att hoppa av, och riktade alla hård kritik mot ministerns vetenskapsfientlighet.
I juli kom den amerikanska myndigheten för arbetsmarknadsstatistik med sin vanliga rapport om arbetslöshet och jobbtillväxt. Eftersom utfallet var sämre än regeringen hade hoppats på fick chefen för den myndigheten också gå och presidenten anklagade henne för att förfalska siffrorna.
Möjligen är det här bara vad alla förväntar sig av Trump. Och kanske upplevs inte chefstjänstemän heller som särskilt utsatta bland alla de grupper som han har givit sig på. Men den snabba nedrivningen av det som fram till nu varit oberoende expertinstitutioner har allvarliga konsekvenser.
För politik må vara att vilja, men offentlig styrning kräver också ett massivt bakgrundsarbete och informationsinhämtning, oavsett åt vilket håll politikerna sedan vill gå. Det är där offentliga tjänstemän kommer in.
Det här är ett skäl till att Sverige historiskt så länge levererat ovan vår viktklass. Vi är ett litet land och länge hade vi dessutom betydligt högre skatter än de flesta jämförbara länder. Men vi hade också en närmast unikt väl fungerade byråkrati. Både svenska Skatteverket och Lantmäteriet hör fortfarande till världens absolut bästa myndigheter. Därför är det oroväckande att den trumpistiska synen på experter och tjänstemän också finns här.
Främst ser man det förstås hos Sverigedemokraterna. I våras avslöjade tidningen ETC att opolitiska tjänstemän på Regeringskansliet bland annat hindrats från interna uppdrag efter att de uttryckt farhågor inför SD-förslag. Både facket och enskilda tjänstemän berättar om en helt ny detaljstyrning där faktaunderlag inte ska tas fram genom oberoende tjänstemannaarbete utan i stället beställs för att ge ett på förhand bestämt resultat.
I Ekots lördagsintervju i våras förklarade Jimmie Åkesson också att han inte tyckte att det låg i tjänstemännens uppdrag att exempelvis påpeka när lagförslag går emot etablerad forskning eller bryter mot existerande lagar: ”Pratar vi om Lagrådet så är det riktigt, men inte en tjänsteman på regeringskansliet.”
Även moderater vill undvika jobbig information, som när Utrikesdepartementets statssekreterare för biståndsfrågor Diana Janse sade till Sida att inte lämna in någon analys av eventuellt bistånd till UNWRA, när regeringen ville stoppa det. Hon ville inte ha någon ”paper-trail” på beslutet.
Politiker har all rätt att tycka annorlunda än experter och tjänstemän. Men när man börjar göra om fakta på jakt efter ”bättre siffror” – som Trump ville ha om arbetsmarknaden – då förlorar man också den praktiska förmågan att styra ett land.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Trump vill skicka militär för att trakassera meningsmotståndare
DN:s ledarredaktion: I SD:s Sverige kan invandrare fortfarande inte bli svenskar
