När Försvarsberedningens ordförande Hans Wallmark (M) klev fram för att presentera rapporten om det svenska totalförsvaret började han med att understryka en sak: att alla partier och alltså hela riksdagen är överens. Det låter kanske futtigt, det centrala är väl vad de är överens om, men det är viktigt i sig.
För alla partier har sannerligen inte alltid varit eniga om behovet av ett starkt försvar eller om vikten att lägga tillräckligt med pengar bakom de orden. Här har verkligheten på marken – med ett fullskaligt krig i Europa – skärpt tanken och gjort det möjligt för partierna att mitt i allmän polarisering faktiskt stå enade inför hoten mot Sverige.
Alla partier har sannerligen inte alltid varit eniga om behovet av ett starkt försvar eller om vikten att lägga tillräckligt med pengar bakom de orden.
Det innebär upprustning. Sammanlagt föreslås försvaret få ett årligt budgettillskott på 52,8 miljarder till 2030 – en försvarsbudget på 2,6 procent av bnp. Frågan är förstås hur långt det egentligen räcker. Det förra försvarsbeslutet är ännu inte fullt finansierat och delar av tillskottet kommer behöva täcka sådant som redan har beslutats.
Dessutom har Sverige givit försvarsmateriel motsvarande 30 miljarder till Ukraina. Det var helt rätt, och vi bör fortsätta ha en hög ambition i vårt stöd, men när vi exempelvis ska ersätta bortskänkta Stridsfordon 90 kommer nya fordon att kosta betydligt mer än de gamla gjorde. Försvarsberedningen förordar därför att framtida Ukrainastöd finansieras med särskilda anslag i statsbudgeten, utanför ordinarie försvarsanslag.
Bland de specifika förslagen kan man särskilt lyfta fram ett ökat luftförsvar. Är det något vi sett i Ukraina så är det hur viktigt ett fungerande luftvärn är, inte minst för att skydda civilbefolkningen. Här finns också kloka skrivelser om vikten av att hänga med i eller rent av leda den tekniska utvecklingen, både inom strikt militärteknologi och i bredare mening.
För att föra frågan i mål krävs en omedelbar öppen diskussion om överskottsmålet och hur vi ska kunna utnyttja våra goda finanser och rekordlåga statsskuld till att säkra försvaret av Sverige.
På presskonferensen citerade Hans Wallmark Finlands nye president Alexander Stubb som häromveckan tyckte att man borde prata mindre om krig och förbereda sig mer. Det är ironiskt givet att beredningen inte har lyckats enas om hur de ökade försvarsanslagen ska finansieras.
Nu måste partierna ta vid och föra frågan i mål. För att göra det krävs en omedelbar öppen diskussion om överskottsmålet och hur vi ska kunna utnyttja våra goda finanser och rekordlåga statsskuld till att säkra försvaret av Sverige. Annars blir Försvarsberedningens enighet också bara ord.
