Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

Samma dag som Batis, 21 år, tog körkort kom ett utvisningsbeslut på posten. Att hans familj har rätt att stanna i Sverige och att han jobbar på Danderyds sjukhus, spelade inte någon roll.

”Det är sorgligt hur någon som bidrar och bara vill vara en del av samhället och sin familj, utvisas. Det här måste ses över för så här kan det inte vara meningen att det ska gå till”, säger Ingrid Lindgren, vårdenhetschef på sjukhuset, till Aftonbladet (10/2).

Men sanningen är att det är meningen. De tonårs- och ungdomsutvisningar som medier rapporterat om de senaste månaderna har inte hänt av en slump. Jomana, 18 år, har fått hem studentmössan men ska utvisas ensam till Egypten – ett land hon inte varit i på 14 år. Ayla jobbar på ett LSS-boende och har livet, pojkvännen, allt här, men har fått ett utvisningsbeslut till Iran. Ruiqi, 18 år. Mariam, 18 år. De ska alla lämna Sverige – alla utan sina familjer.


Det här är Tidöprojektets möte med verkligheten.

Berättelserna är en direkt effekt av förd politik. Det här är Tidöprojektets möte med verkligheten.

Att lyfta enskilda exempel har en poäng. Politiker talar hellre i svepande begrepp än om vilka konkreta konsekvenser lagar får för faktiska människor. Men om man ser att en lag får orimliga utslag, behöver man ändra den. För det är en sak att vara för en stram migrationspolitik i allmänhet, och en annan att förespråka splittring av välintegrerade familjer.

Tonårsdeportationerna är ett lackmustest.

Införs en ventil så att de utsatta ungdomarna får uppehållstillstånd, kommer det leda till att några fler invandrare får stanna.

Är målet färre invandrare för sakens skull, såsom Sverigedemokraterna anser, är det ett problem.

Om syftet med den strama migrationspolitiken i stället är att underlätta integrationen, som andra partier påstår, finns det ingen anledning att utvisa integrerade personer som bidrar till Sverige.

C, MP och V försöker få igenom en lagändring. Socialdemokraterna sa först nej, men ändrade sig efter skarp kritik inifrån partiet. Nu kräver alltså även det största oppositionspartiet att regeringen ska göra något.

Det kan vara att vänta förgäves.

Statsminister Ulf Kristersson (M) sa på tisdagen nej till ett skyndsamt stopp av tonårsutvisningarna, och SD motsätter sig en kursändring. Liberalernas partiledare Simona Mohamsson förespråkar dock en ventil, och Kristdemokraternas Ebba Busch har lovat att hon vill stå på människans sida snarare än systemet.

Nu har KD, L och S chansen att visa om sådana utfästelser är retoriska luftslott eller om de, på riktigt, kommer ta fighten för en humanitär ventil.

Läs mer:

DN:s ledarredaktion: Får vi se den riktige Keir Starmer nu?

Max Hjelm: S vågar inte ha en egen åsikt om tonårsutvisningarna

Share.
Exit mobile version