Jubel bland gisslans familjer. Jubel bland palestinier i Gaza, på Västbanken och runt om i världen.
Beskedet på onsdagskvällen att Hamas och Israel kommit överens om en vapenvila välkomnades också av den israeliska oppositionen, och en lång rad regeringar.
33 personer från gisslan – kvinnor, äldre och barn – ska släppas. Det är fantastiska nyheter. Fantastiskt är också att bomberna över Gaza ska sluta falla, att nödhjälp släpps in och att människor får återvända hem.
Gisslan nere i Hamas tunnlar lever i ett helvete på jorden. Det gör, ovan mark, Gazas civila också. Enligt FN har mer än 40 000 människor dödats, 70 procent är kvinnor och barn.
Till dem som jublade hör också Donald Trump, som var först ut av världsledarna att bekräfta avtalet. Han har lovat att ett sådant ska finnas på plats före måndagens installationsceremoni, annars väntar fruktansvärda konsekvenser för Hamas.
Tajmningen är knappast ett sammanträffande. Den överenskommelse som Israel och Hamas har nått har diskuterats sedan i maj. Först nu verkar de vara villiga att ta de sista nödvändiga stegen. Och det som förändrats sedan dess är valet av en ny amerikansk president.
Att avtalet nu ser ut att vara på plats beror kanske inte främst på Trumps hot, utan på att Benjamin Netanyahu gärna vill ge den tillträdande presidenten en välkomstpresent.
En 42 dagar lång första fas ska inledas på söndag. Under denna ska alltså 33 personer ur gisslan släppas, nödhjälp komma in i Gaza och ett betydande antal palestinier friges från israeliska fängelser. Dag 16 ska sedan förhandlingar inledas inför en andra fas, då de sista 65 personerna ur gisslan ska släppas och ett mer omfattande tillbakadragande från Gaza ske. Då ska också grunden läggas för ett sista steg, med återuppbyggnad av det raserade Gaza.
Det går att se att Hamas skulle försöka vrida sig ur överenskommelsen när det är dags att släppa sista gisslan. Eller att extremisterna i den israeliska regeringen, eller Netanyahu själv, som kanske helst vill skjuta upp mötet med väljarna, ser till att allting faller längre fram.
Hur troligt är det att avtalet håller så länge? Det är svårt att vara optimist. Redan hösten 2023 genomfördes en stridspaus då flera ur gisslan släpptes och fångar frigavs, med löften om fortsatta samtal. Det bröt samman efter ett par veckor.
Hur skör situationen är nu blev tydligt omedelbart efter att avtalet offentliggjorts. Hamas ledare deklarerade att Israel misslyckats med att uppnå sina mål. Från israeliskt håll klagades det på att terrororganisationen försökte skruva på villkoren.
Israels regering skulle ha röstat om avtalet på torsdagsmorgonen, men mötet sköts upp. Två av Netanyahus extremistiska partner hotade att lämna regeringen.
Även om avtaletfår godkänt är det långt ifrån säkert att man når till fas två.
Det går att se att Hamas skulle försöka vrida sig ur överenskommelsen när det är dags att släppa sista gisslan. Eller att extremisterna i den israeliska regeringen, eller Netanyahu själv, som kanske helst vill skjuta upp mötet med väljarna, ser till att allting faller längre fram. Sannolikt krävs ett tydligt tryck från Washington för att premiärministern inte ska ändra sig.
Freden är ännu mycket längre bort. Det kräver ett palestinskt alternativ till Hamas, samt en israelisk regering som accepterar en palestinsk stat – och som är beredd att dra sig tillbaka från både Gaza och Västbanken.
Men värdet av en varaktig vapenvila är oerhört högt. För gisslan som får komma hem. För alla som lider i Gaza. För demokratin Israel som kan ges möjlighet att välja ett nytt ledarskap.
Det kräver att USA:s tillträdande president inte tappar intresset efter att han fått sin välkomstpresent.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Gunnar Strömmer leker med grundlagen – hur naiv får man vara?
DN:s ledarredaktion: Undersköterskor kan inte fortsätta vara dubbelt så sjuka som andra
