Det är länge sedan nu som någon talade om globalisering som någonting bra. Tvärtom skylls den mer sammanlänkade världen återkommande för allt från uppgången för högerextremism till flyktingkriser och ökad svält. Protektionism lyfts som önskvärd riktning från både höger och vänster.
I verkligheten har det ökande utbytet mellan världens länder från 1950-talet och framåt lett till ofattbart mycket större välstånd, för både rika och fattiga länder. Sedan Kina 2001 gick med i världshandelsorganisationen WTO har landets andel av världens bnp nära nog tredubblats och hundratals miljoner kineser har lyfts ur akut fattigdom.
För Sveriges del kan man räkna på EU-inträdet, när vi klev in i en frihandelsunion. Sedan dess har vår utrikeshandel ökat med omkring 90 procent. Enligt beräkningar från forskningsinstitutet Ratio har vårt välstånd har ökat med mellan 15 och 20 procent mer sedan 1995 än det hade gjort om vi inte hade varit del av den europeiska gemenskapen. För en vanlig familj innebär det ungefär 100 000 kronor mer i plånboken, per år.
Det innebär inte att allt med frihandeln varit toppen. Länge hävdades det att handel i sig både skulle sprida demokrati och förhindra krig. Exemplet Kina visar tvärtom att ökad handel och rikedom kan kombineras med fortsatt envälde, förtryck av den egna befolkningen och allt ökande hot mot omvärlden.
Donald Trump kommer som amerikansk president än en gång kliva fram som antiglobaliseringens banérförare.
Det finns också reella konflikter mellan handel och olika säkerhetspolitiska överväganden. Sedan ungefär 2010 har både internationell handel och gränsöverskridande investeringar stagnerat. Delvis beror det på en ny geopolitisk verklighet. Västvärlden har infört sanktioner mot ett aggressivt Ryssland och har börjat se med allt mer skepsis på kinesiska investeringar i känsliga branscher. I båda fallen är det klokt. Vissa andra handelshinder mot den kinesiska staten, som både manipulerat sin valutakurs och använt enorma subventioner för att slå ut konkurrensen i strategiska sektorer, är förmodligen också nödvändigt.
Ändå är det livsviktigt, inte minst för ett litet land som Sverige, att hålla fast vid den grundprincip som tjänat oss så väl: Handel är i sig bra, och friare handel är ännu bättre.
Donald Trump kommer som amerikansk president än en gång kliva fram som antiglobaliseringens banérförare. Han vill införa tullar på 10 till 20 procent på all import och tullar mot specifikt Kina på det mångdubbla. Risken är överhängande att EU och den övriga världen svarar med egna strafftullar, och så är ett handelskrig igång som alla kommer att förlora på.
Situationen blir än mer oroväckande av tillståndet i de globala institutioner som en gång byggdes upp kring den internationella, regelbaserade ordningen. WTO:s förhandlingar om bättre handelsregler har inte lyckats komma någonstans på decennier. Den senaste stora handelsrundan inleddes i Doha i november 2001 och kom aldrig i hamn.
I våras lade USA dessutom för 75:e gången på raken in sitt veto mot att fylla vakanta platser i den WTO-panel som är tänkt att ytterst avgöra internationella handelstvister. Tvistlösningsfunktionen var en av de centrala delarna när WTO skapades, för att inte rika och stora länder obekymrat skulle kunna köra över fattiga och små. Eftersom inga nya experter har kunnat tillsättas på fem år har den funktionen helt upphört att fungera.
Här finns en sak som president Biden ändå kan göra innan han kliver åt sidan för att göra världen och världsekonomin lite mer robust framöver. Slopa vetot och ge världshandelsorganisationen en chans att göra sitt jobb.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Donald Trumps skräckkabinett borde ge oss alla kalla kårar
Lisa Magnusson: Han reste till Satans högborg – men det var inte därför han blev mördad
