Fackförbundet Scen & Film har ett medlemsblad som heter Akt och allt oftare innehåller läsbart material. I det senaste numret diskuterar Maria Edström teaterkritikens ställning med Loretto Villalobos, en dyster rapport från en krympande marknad. En pensionärsklubb, som den senare konstaterar. Plötsligt erinrar jag mig ett av de många mindre smickrande brev som jag under mitt liv som kritiker mottagit från teaterns egna utövare och som slutade i följande uppmaning: ”Försök själv får du se!”
Kanske ligger lösningen för teaterkritikens del i en liknande arbetsfördelning – det vill säga extraknäcka som regissör eller varför inte skådespelare
Nästan alla författare i min generation har varit litteraturkritiker, från några äldre som Per Olov Enquist och Lars Gustafsson (Expressen) till flera jämnåriga som Björn Håkanson (Aftonbladet), Torsten Ekbom och Leif Nylén (DN). Kanske ligger lösningen för teaterkritikens del i en liknande arbetsfördelning – det vill säga extraknäcka som regissör eller varför inte skådespelare. Alternativet är den fromma förhoppning jag fick från en annan av landets mer kända iscensättare: ”Må pennan ruttna i din hand!”
Läs fler texter av Leif Zern
