Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Martin Nyströms recensioner och övriga artiklar var ett ljus i mörkret, som i titeln på en av hans böcker, den som handlar om Evert Taube: ”Konsten att se långt”. Att han tidigt gick till sjöss var mer än ett pojkboksäventyr. Av Taube lärde han sig hur man ”förbinder nära och fjärran, det välbekanta och det främmande”.

Martins morfar var skeppsingenjör på Götaverken och byggde en stuga på Kössö (Köpstadsö) i Göteborgs södra skärgård. Där bodde Martin med Carina, varje telefonsamtal innehöll en utförlig väderrapport och några upplysningar om horisonten.

Jag vet ingen som lika självklart kan röra sig över stora områden: musikvetenskap, litteraturhistoria och filosofi. Vi delade på många idoler. Till exempel regissören Christoph Marthaler, som kan trolla med Shakespeare och Mozart. Eric Rohmer, som händelsevis gjorde en film som heter ”Den gröna strålen” och handlar om det ögonblick då den som har tur kan se ett grönt sken vid horisonten.

På senare tid återkom vi ofta till Agneta Enckell, den finlandssvenska poeten som mitt i en mening kan byta dimension och där allt handlar om processer och passager, trösklar och plötsliga förvandlingar. Hon var vår nobelpriskandidat.

Vem ska nu säga att allt är möjligt?

Martin Nyström blev 71 år gammal.

Läs även:

DN:s kritiker Martin Nyström är död

Share.
Exit mobile version