En av de bästa svenska essäerna är Lars Forssells lilla bok om Chaplin, utgiven redan 1953. Full av kvicka jämförelser, till exempel mellan Chaplin och Kafka. ”Det påstås att Kafka skall ha läst upp sina makabra komiska berättelser och romaner under sådana skrattsalvor att han höll på att ramla av stolen”.
Filosoferna har i alla tider varit intresserade av skrattets problematik, till och med de mest allvarliga, som Platon och Kant. Det komiska har inte desto mindre varit en bisyssla. Konsten, skrev till exempel Uppsalaprofessorn Ingemar Hedenius, är ”till sitt innersta väsen allvarsam”. Han kallade Becketts dramatik ”lyteskomik”.
Desto mer överraskande att en ung svensk filosof nu presenterar ett bidrag till detta ämne som redan i sin titel annonserar ett modernare språkbruk: ”Om humor: Essäer om dom som är roliga och det som är kul” (Glänta). Författaren heter Stina Bäckström och är docent i filosofi vid Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola.
Det praktiska kommer till användning när hon hämtar exempel ur vardagen, som att försöka skämta med en 4-åring som gör motstånd när det är stressigt och börjar bli bråttom att gå till dagis en tidig morgon. Dålig tajming.
Nästan alla teorier om det komiska är enkelspåriga. En av de mest kända är Henri Bergsons idé om att vi skrattar när livets organiska framåtskridande störs av något automatiskt (slapstick). Mot detta invänder den antropologiskt inriktade litteraturforskaren René Girard att det är omöjligt att dra skarpa gränser mellan det komiska och det tragiska, till exempel mellan Sofokles tragedi ”Kung Oidipus” och Molières komedi ”Borgaren som adelsman”. Livet är allt annat än organiskt.
Stina Bäckström undviker dessa abstraktionsfällor genom att se sig omkring. 4-åringen är ett exempel. En längre analys handlar om ett känsligt ärende i äldreomsorgen och tar hjälp av både sociologi och psykologi. Gränsen mellan att roa och att såra är tunn.
Jag är särskilt förtjust i ett ord som återkommer i denna livsnära skrift: glipa. Det är släkt med nåd, som i sin tur kan översättas med gåva, förlåtelse och barmhärtighet. Något som står på glänt.
Bäckström åberopar till och med den antika mytologins gracer, glädjens och de goda egenskapernas gudinnor.
Själv tar jag emot hennes bidrag till skrattets filosofi som en nådegåva, just det här året: ”Humor erbjuder ett tillfälle att glädjas trots vår bristfällighet.”
Läs andra texter av Leif Zern