Att motverka mäns våld mot kvinnor kan tyckas okontroversiellt. Men den så kallade Istanbulkonventionen har kritiserats nästan ända sedan den trädde i kraft 2014.
Syftet med konventionen, som inte är ett EU-projekt utan som har tagits fram inom Europarådet, är att sätta en gemensam standard för hur våld mot kvinnor hanteras juridiskt. Hittills har 45 länder skrivit på och 39 av dem ratificerat konventionen.
Kritiken har kommit från ytterhögern, som polska PIS och dess systerpartier i länder som Tjeckien och Slovakien.
Deras argument är att konventionen hotar ”traditionella familjevärden” och att den är ett sätt för liberaler i Västeuropa att tvinga på länder i öst sina progressiva värderingar.
Framför allt vänder sig många konservativa mot en formulering i konventionen där genus förklaras som ”socialt konstruerade roller som ett samhälle anser är passande för män eller kvinnor”.
Den polske justitieministern Zbigniew Ziobro har kallat konventionen ”en feministisk skapelse med syftet att rättfärdiga en gayideologi”.
I slutändan valde Polen ändå att inte dra sig ur. Det gjorde däremot Turkiet – ironiskt nog det land som har gett konventionen sitt namn. Det skedde på initiativ av president Erdogan 2021. Argumenten var ungefär desamma som i de före detta östblocksländerna: bland annat att konventionen främjar homosexualitet och leder till fler skilsmässor.
Ungefär samma motiveringar har framförts i debatten i Lettland, där två nationalistiska oppositionspartier i veckan fick stöd av bondepartiet ZZS, som ingår i den borgerliga regeringskoalitionen. Det ledde till att 56 parlamentariker röstade för utträde, mot 23 som ville stanna kvar.
”Beslutet försätter inte bara lettiska kvinnor och flickor i fara, det stärker också auktoritära tendenser och regimer som rör sig bort från rättsstaten, folkrätten och demokratiska värderingar”, säger Tamar Dekanosidze från organisationen Equality Now.
Runt 5 000 personer demonstrerade i protest utanför saeima, det lettiska parlamentet, dagen före omröstningen. På torsdagen demonstrerade cirka 20 personer på samma plats till stöd för att lämna konventionen.















