Smasharna kommer i en hastighet av 100 kilometer i timmen. Elsa Nordin Ottossons främsta uppgift på volleybollplanen är att se till att de inte träffar golvet. Det är något som 18-åringen är duktig på och det var därför försvarsspecialisten redan i fjol, 17 år gammal, fick debutera i landslaget och spela VM i Thailand.
Solnatjejen, som började hänga med till hallen när hon var tre–fyra år, tackar en annan sport för de framgångar hon nått inom volleybollen.
Fram till att hon kom in på volleybollgymnasiet i Falköping satsade hon parallellt på gymnastiken med trampett som favoritgren och en volt med två och en halv skruv som signaturhopp.
Smidigheten och de kvicka fötterna har hon nytta av nu.
– Jag brukar tänka att jag fått en fördel i volleybollen tack vare gymnastiken. Man får väldigt bra kroppskontroll och det hjälper om man är smidig och kan komma djupt ner, säger hon och konstaterar att hon med sina 170 centimeter är kortare än de flesta i laget och att hon i gengäld har närmare till marken.
Nordin Ottosson delar liberopositionen i landslaget med Filippa Brink, som spelade hela EM-premiären mot Montenegro. De utmärker sig på planen genom att ha en annan färg på tröjan och genom att inte serva eller spela anfallsspel.
Att rädda bollar är ett tufft jobb. Nordin Ottosson visar upp rodnader på armbågarna, som hon säger blivit mer eller mindre permanenta.
– Det blir som brännsår när man kastar sig efter bollar, särskilt om det är parkettgolv som det var när vi spelade i Italien nyligen. Här i Scandinavium är golvet bättre, säger hon.
Det händer också att smasharna träffar på olämpliga ställen. Hon säger att man inte får vara rädd och att det hjälper att ha snabba fötter och kunna läsa spelet.
Inför matcherna har landslaget en videogenomgång, där man tittar på hur motståndarna anfaller och hur lagets smashare agerar efter vissa passningsalternativ. Nordin Ottosson försöker också hålla koll på avslutarens handvinkel för att försöka avgöra om det kommer en smash eller en undanläggning i form av en lobb.
– Man tittar på arm och hand, om den går snabbt eller om de stannar rörelsen för att göra en kort, lurig boll. Man kan också titta på höften för att se på rotationen och försöka lista ut var bollen kommer att komma, förklarar hon.
Och så var det det här med pannkakan. När möjligheten att passa bollen på vanligt sätt är borta tar hon till en ”pancake”, som det kallas på volleybollspråk – en sorts räddare i nöden.
Pannkakan består i att man lägger handen platt på golvet med handflatan nedåt och låter bollen studsa på ovansidan. Om man knyter handen blir träffytan mindre och studsen mer oberäknelig.
Vid VM-debuten mot Nederländerna i fjol stod Nordin Ottosson för en pannkaka, som är rena mirakelräddningen och hyllades av lagkamrater och tv-kommentatorer. Den är ett bra exempel på hennes förmåga att läsa spelet.
– Jag visste att hon (nederländskan) hade en tendens att lägga kortbollar, så jag stod lite längre fram än normalt för att vara redo. Sedan såg jag hur hon slutade armdraget. Då tog jag all fart jag kunde och slängde mig mot golvet och sträckte ut mig så långt jag kunde, berättar hon.
Är det den bästa pannkaka du gjort?
– Kan vara det, det är i alla fall den viktigaste. Vi vann ju bollen.
Läs mer:
Därför åker jumbotronen i Scandinavium ner under volleyboll-EM
Storasyster Hellvig inför hemma-EM: ”Min tur nu”
Guide: Historiskt hemma-EM i volleyboll
