För åtta år sedan ansågs borgerlighetens närmanden till Sverigedemokraterna i Gävle så märkvärdig att Svenska Yle (Finlands motsvarighet till SVT) tog båten över Bottenhavet för att göra ett reportage: Höll muren mot SD på att spricka?
Visserligen var det anmärkningsvärt att Socialdemokraterna efter 100 år vid makten i residensstaden valde att avgå. SD hade röstat på oppositionens budgetförslag. Men dåvarande moderata kommunalråd förnekade envist ett samarbete med motiveringen: SD får rösta på vilka förslag de vill.
Ett år senare, 2017, avsattes Anna Kinberg Batra (M) som partiledare av kända orsaker. Hon sa högt vad som senare skulle bli verklighet. Men allt handlar om tajming.
Gävlemoderaterna låg dock i startgroparna 2020. Ulf Kristersson hade redan aviserat att han ville ”tala med alla”. Så det unga kommunalrådet William Elofsson (M) i Gävle var inte sen att följa efter. Men efter valet 2022 fick Liberalerna i Gävle, som hade en vågmästarroll, kalla fötter. Partiet hade aviserat att det skulle stödja högeralternativet men anslöt i sista stund till S. Gävle styrs i dag av S, MP, L, KD och C.
Riksdagsledamoten – och Moderaternas starke man i Gävle – Lars Beckman var redan rikskänd för sina härjningar i sociala medier. Nu visste hans virala vrede inte några gränser. Om inte dagligen så väldigt ofta hittade han en anledning att fara ut mot de tidigare alliansvännerna. Nu fick de känna på försåtliga ifrågasättanden och plumpa påståenden som tidigare varit reserverade för journalister i allmänhet, public service och liberala ledarsidor i synnerhet. I dag undgår i princip inga etablerade medier vänsterstämpeln. ”Vänster” är Beckmans värsta invektiv.
Men Moderaterna i Gävleborgs län är mer än en riks(ö)känd, nätkrigande Beckman. Och länet är mer än bara Gävle. Regionen består av två landskap: Gästrikland och Hälsingland. Olika på alla sätt. Lite grann som ett tvångsäktenskap, arrangerat av kartritande länsindelare för flera hundra år sedan. Så där Gävlemoderater valt att följa (eller föregå) partiledningens nya strategi höll hälsingarna fortsatt gränsen mot SD. Även efter valet 2022. Och trots att SD vuxit i varje kommunval sedan 2010.
Lars Beckman var redan rikskänd för sina härjningar i sociala medier. Nu visste hans virala vrede inte några gränser.
I Söderhamn fortsatte den ”gamla” Alliansen att styra. Stundtals med lite gnissel i vindkraftsfrågan eftersom M allierat sig med SD och krävt otaliga folkomröstningar för att försöka stoppa havsbaserad vindkraft längs kusten. Men samarbetet håller än så länge.
I Bollnäs valde S, M och C att bilda koalition. Hudiksvall styrs av S, M och MP och Nordanstig av S, M och L. Ljusdal höll på att få en majoritet bestående av S, M, L och KD. Kvartetten hann bara presentera sig, så sprängdes den. M surnade till på S som frångått praxis – och lagt sig i oppositionens val av företrädare.
Så två månader senare bröt de lokala moderaterna förlovningen och gängade sig i stället med SD, L och KD. Vem som drog i trådarna har aldrig läckt ut. Man kan bara ana.
S motiverade sitt drag med att de inte ville ha ett parti i kommunledningen som startat något som kom att kallas luciagate. Därför är inte Gävleborgsmoderaterna bara intressanta ur ett kommunalt perspektiv. För när SD avsåg att starta sitt kulturkrig, fick länet bli pilotprojekt. Och blev därmed en riksangelägenhet.
Efter månader av förhandlingar efter valet lyckades regionråd Patrik Stenvard (M) bryta 100 år av socialdemokratisk hegemoni och bilda majoritet med SD, KD och Sjukvårdspartiet. Den enda av landets 21 regioner där SD getts reell makt. Så när regionfullmäktiges ordförande Mattias Eriksson Falk (SD) stoppade det traditionella luciatåget, för att han inte alls tyckte det var traditionellt med en icke binär lucia, blev inte bara oppositionen upprörd – hela Hälsingland mullrade.
Inget Eriksson Falk brydde sig om, men för Stenvard var det besvärande.
Han är i många avseende Beckmans motsats. Inte så intresserad av konflikter i sociala medier, mer fokuserad på regionens dåliga ekonomi. Stenvard har till och med startat en podd som ett slags motvikt till partikamratens fäktande. Så när riksdagsledamot Roger Hedlund (SD) försökte ”rensa upp” i Länsmuseets utställningar i jakten på det svenska, han lyckades till och med få en omtyckt chef att säga upp sig, duckade Patrik Stenvard. Fegt? Ja. Det hela påminner om hur M på regeringsnivå, oavsett digniteten på regeringsunderlagets utspel, konstaterar att ”vad SD gör och säger, får SD stå för”.
Hälsingemoderaternas förmåga att bryta upp blockpolitiken kanske förfaller radikal. Men åskådliggör Moderaternas olika ansikten. Det finns alternativ till samarbete med SD, även i Gävleborg. Det går att undvika, som Lars Beckman, att veva med i Sverigedemokraternas kulturkrig.
Men det håller inte att blunda när partiet ger sig på luciatåg och länsmuséer.
Läs också:
Lilian Sjölund: Regeringen välkomnar högutbildade migranter – men gör arbetsgivarna det?
Lilian Sjölund: Gunnar Strömmers sävliga lugn är ibland irriterande – nu precis vad som behövs
