De undviker att gå ut och handla efter tio på kvällen. Försöker prata med någon i mobilen medan de tar sig hem från träningspasset eller ser till att ha sällskap till porten. Varannan ung kvinna känner sig otrygg i sitt eget bostadsområde på kvällen visar Brottsförebyggande rådets (Brå) trygghetsundersökning.
Det senaste decenniet har känslan av otrygghet ökat bland såväl män som kvinnor.
Den generella brottsligheten motiverar inte en ökad upplevd otrygghet, menar Caroline Mellgren, professor i kriminologi (SVT 1/8).
Förmodligen syftar hon på att anmälda misshandelsbrott, våldtäkter och rån, begångna utomhus, minskat under en tioårsperiod. Men eftersom brottstatistiken som handlar om dråp och mord går åt diametralt motsatt håll, den har ökat med 53 procent under samma period, kan ingen förundras över att rädslan sprids.
Eftersom gängskjutningarna inte längre inskränker sig till storstädernas utanförskapsområden – den senaste (i skrivande stund) skjutningen med dödlig utgång skedde i Borås den 2 augusti – ökar känslan av otrygghet i hela landet.
Skotten kan komma varsomhelst. Oskyldiga har fallit offer för gängbrottsligheten.
Mellgren utvecklar sitt resonemang. Hon påpekar att risken är väldigt liten att bli utsatt för ett våldsbrott men att hon förstår otrygghetskänslan eftersom konsekvenserna blir stora när det väl händer.
Men så länge rättssamhället inte får bukt med gängbrottsligheten och ett stopp på skjutningarna i bostadsområdena består otryggheten.
Det finns vissa svårigheter att ha akademiska diskussioner kring ”upplevd otrygghet”. Att trösta med att risken är liten biter lika lite som att rabbla statistik om flygolyckor för en paniskt rädd flygresenär. Däremot finns det mått och steg att ta i varje bostadsområde för att invånarna ska känna sig tryggare.
Hur ser det ut längs gång- och cykelbanorna? Är det mörkt och skumt, är gatlyktorna trasiga, papperskorgarna överfulla och fasaderna nerklottrade? Rutor krossade, är buskagen igenväxta och skymmer sikten runt hörnet – är det helt folktomt i kvarteret efter åtta på kvällen? Relativt enkla initiativ från fastighetsägare och civilsamhälle skulle kunna skapa en mer ombonad atmosfär i de flesta områden. Omtanke och ansvar för den egna stadsdelen ger garanterat trygghetskänsla för alla som bor där.
I juni förra året tillsatte regeringen en särskild utredare som ska titta på hur det offentliga tillsammans med fastighetsägare kan öka tryggheten i bostadsområdena. Redovisningen av uppdraget får vi vänta på till januari 2025. Föredömligt om man kan hjälpas åt.
Brottsbekämpande åtgärder och trygghetsskapande insatser är inte varandras motsatser utan borde löpa parallellt. Men så länge rättssamhället inte får bukt med gängbrottsligheten och ett stopp på skjutningarna i bostadsområdena består otryggheten.
Läs mer:
Lilian Sjölund: Femton skjutningar i juli – bryr vi oss längre?
Elias Rosell: Eko eller ej – valet behöver inte stå mellan svält och massutdöende
