Mörka nyheter skymmer sikten genom skyltfönstret för Sveriges gröna, industriella revolution – Northvolts batterifabrik i Skellefteå. Flera kommuner slogs om etableringen. Tusentals arbetstillfällen, inflyttning och nya sköna skatteintäkter stod på spel.
Kommunen i Västerbotten drog vinstlotten, tyckte man då och det tycker man förmodligen fortfarande. Kanske därför som den högljudda kritiken uteblivit från fack och politik, trots att fyra anställda avlidit efter avslutade skift och 27 allvarliga arbetsplatsolyckor dokumenterats sedan starten (DN 1/7) .
Så sent som 28 juli inträffade den senaste incidenten. En anställd fick lösningsmedel i ansiktet, med brännskador i pannan som följd. Den anställde bar ansiktsmask som dessvärre inte var heltäckande. Och 6 augusti rapporterades att en fjärde anställd hade dött mellan arbetspassen.
Nuvarande skyddsombud verkar egentligen mest irriterad på mediebevakningen. Rapporteringen om dödsfallen har fått för stora proportioner, säger han till Radio Västerbotten. En något udda inställning av en förtroendevald vars huvuduppgift är att se till att arbetskamraterna inte riskerar att dö eller skadas på jobbet. Tveksamt om locket på är en strategi som lugnar övriga anställda.
I ärlighetens namn ska medges att Byggnads riktade kritik mot Northvolt i slutet av förra året, efter de två första dödsfallen. Men fackförbundet gav också uttryck för ett slags hopplöshet när det gällde arbetsmiljöarbetet. Det beskrevs som att dansa jenka, två steg fram, ett steg tillbaka.
Ingen ville egentligen förstöra den goda stämningen eller kritisera en grön och hållbar framtidssatsning som var och är helt avgörande för Skellefteå, för Västerbotten, till och med för Sverige. S-regeringen myntade begreppet ”grön industriell revolution” och såg potentialen i norra Sverige – Tidö-regeringen gick steget längre och bjöd in EU-kommissionen till Kiruna. Norrland presenterades som ”en tillväxtmotor som leder den gröna omställningen, skapar jobb och välfärd”.
Eller är det ingen som företräder gruppen utländska arbetare som städar bland livsfarliga kemikalier i fabriken?
Men har det gått för fort i den euforiska jakten på grön tillväxt? Har de svenska arbetsmiljöreglerna och myndighetstillsynen åsidosatts?
Eller är det ingen som företräder gruppen utländska arbetare som städar bland livsfarliga kemikalier i fabriken? Tidningen Arbetet skrev i början på sommaren om de miserabla förhållanden som många av dem lever under. Vad hände med den svenska modellen?
Lokaltidningen Norran publicerade i juni en granskning som visade brister i skyddsutrustning och okunskap bland städarna. De där engångsmunskydden vi alla sprang runt med under pandemin skyddar knappast i en arbetsmiljö som kräver gasmask.
Dödsfallen har beskrivits som mystiska, oförklarliga. Polisutredningen pågår. Obduktionerna är dock klara. De har genomförts utan att man specifikt letat efter de kemikalier som hanteras på Northvolt. Det framstår som ett märkligt förbiseende.
”Trots de genomförda undersökningarna har dödsorsaken inte kunnat fastställas. Även dödssättet är därför ur rättsmedicinsk synvinkel att betrakta som oklart”, skriver Dagens arbete som läst obduktionsprotokollen. Nu tar polisen hjälp av Rättsmedicinalverket, för att ta reda på vilka ämnen som kan vara intressanta och se om det finns en gemensam nämnare. Utmärkt.
Mahari Bakari kom till Skutskär, Norduppland från Eritrea för tio år sedan. Med en begränsad arbetsmarknad på den lilla orten valde han att flytta till Skellefteå för att ta jobb som städare. Man kan säga att han gjorde precis som rådande arbetsmarknadspolitik kräver: Flytta dit där jobben finns! Hans fru och tre barn skulle komma efter när han hittat en bostad åt familjen. Mahari Bakari blev i stället ett av de dödsfall som inte kunnat förklaras. Han efterlämnar en familj som behöver svar och stöd.
För de anhörigas skull och för dem som jobbar kvar på Northvolt måste frågetecknen rätas ut. Öppenhet är en förutsättning för att bristerna ska rättas till. Transparens stärker både företaget och Skellefteå. Och den politiska viljan att fortsätta satsa på den gröna omställningen.
En massiv mediebevakning är därför inte ett problem utan en tillgång.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: De låtsas bry sig om kvinnor men drivs bara av hat
Ledare: Nu blir livet ännu svårare i Afghanistan
