Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I jakten på nya klubbmedlemmar har EU länge haft siktet inställt österut. Länderna längs den östra flanken, som Moldavien, Georgien, Västra Balkan och krigsdrabbade Ukraina förstås – kan stå näst på tur att komma med i unionen. Att hålla förhoppningarna om ett klubbmedlemskap vid liv har setts som nödvändigt för att hålla Ryssland stången.
Men sedan USA:s president Donald Trump satt de tektoniska plattorna i rörelse riktas blicken nu också västerut. Av rädsla för att drabbas av Vita husets vredesmod har också länder som tidigare gett EU nobben börjat skicka ut trevare till Bryssel.
Så sent som i höstas deklarerade Grönlands regeringschef Jens-Frederik Nielsen kategoriskt att ett EU-medlemskap inte alls var aktuellt.
– Vi eftersträvar inte att bli medlemmar av EU och vi eftersträvar absolut inte att bli del av ett annat land, sade han i samband med ett besök i EU-parlamentet i oktober i fjol.
Nu – efter att den amerikanske presidenten trappat upp hoten om att ta över ön – är tonen annorlunda.
– Om vi tvingas att välja så väljer vi Danmark, vi väljer Nato, vi väljer EU, sade han under en pressträff i Köpenhamn i förra veckan.
Även på andra håll i Norra ishavet lockar värmen i EU:s förhandlingsrum.
Lilla Island planerar att hålla en folkomröstning 2027.
– Det osäkra världsläget har bidragit till att diskussionen har tagit fart, sade statsminister Kristrún Frostadóttir i fjol till Ekot.
I Norge, som röstat nej till EU-medlemskap två gånger (1972 och 1994), rasar en liknande debatt.
Medan EU satsar på frihandel och nya samarbeten driver Trumpadministrationen igenom sina intressen med hjälp av hot, utpressning och våld.
Norge är ett av åtta europeiska länder som nu hotas av amerikanska strafftullar. Detta efter att Oslo i förra veckan skickade ett fåtal militärer till Grönland.
På måndagen avslöjades det också att Norges statsminister Jonas Gahr Støre tagit emot ett brev, signerat Donald Trump, där presidenten klagar över att han inte fått Nobels fredspris. Detta har gjort att han inte längre känner sig förpliktad att verka för fred, hävdar Trump, utan snarare gett honom klartecken att ta över Grönland.
Även britterna, som för tio år sedan röstade för skilsmässan från unionen, har ångrat sig. I varje fall uppger fler än 50 procent av britterna att de vill in i EU igen.
Om Trump haft som mål att splittra Europa (en vision amerikanen delar med sin ryske kollega Vladimir Putin) tycks han hittills ha gått bet.
Till och med kanadensarna, på andra sidan av Atlanten, tycks lockade av EU. Åtminstone om man ska tro en opinionsmätning som gjordes efter att Donald Trump i fjol pratade om att göra Kanada till USA:s 51:a delstat.
När Marocko ansökte om EU-medlemskap 1987 avslogs ansökan med motiveringen att Marocko inte var en europeisk stat.
Men om hela världsordningen rasar samman kan väl också EU:s karta ritas om?, tänker nu någon.
För trots alla kriser som präglat unionen, med Ungerns ständiga vetohot och återkommande budgetbråk som två av många exempel, har EU något att erbjuda som USA saknar.
Samtidigt som Donald Trump i helgen hotade sina allierade med nya tullar, var EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i Paraguay för att underteckna Mercosur – ett av världens största frihandelsavtal.
Medan EU satsar på frihandel och nya samarbeten driver Trumpadministrationen igenom sina intressen med hjälp av hot, utpressning och våld.
Och till skillnad från den amerikanske presidenten har EU tilldelats Nobels fredspris.
Läs mer:
Så fungerar Bryssels tyngsta vapen – bazookan
Karin Eriksson: Norge har gett upp försöken att blidka världens mäktigaste man
