Enigheten var ovanligt stor. Ledarna för samtliga EU-länder – inklusive bråkstaken i Budapest – ställde sig nyligen bakom mångmiljardplanen för att återbeväpna Europa.
Under parollen ”Rearm Europe” gav de grönt ljut åt att satsa motsvarande 9 000 miljarder kronor på försvaret de kommande åren.
– Vi befinner oss i en era av upprustning, sade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Ingen sade emot.
Men när planerna nu snabbt ska bli verklighet uttrycker inte alla huvudstäder samma entusiasm.
Medan exempelvis Polen gräver diken och lägger ut taggtråd längs sin östra gräns för att försvåra en rysk framstötning, intar medlemsstater längre söderut en mer avvaktande hållning.
– Hotet mot oss består inte i att Ryssland kommer med trupper genom Pyrenéerna, sade Spaniens premiärminister, socialisten Pedro Sanchez nyligen.
Han syftade på bergskedjan som utgör en naturlig fysisk barriär mellan Frankrike och Spanien, en lyx som öst- och nordeuropéerna saknar.
Det gynnsamma geografiska läget avspeglas också i Spaniens blygsamma försvarsanslag.
– Spanien ligger väldigt lågt, som USA:s president Donald Trump konstaterade tidigare i år.
Trots en god ekonomi lade Spanien bara 1,28 procent av BNP i fjol – minst bland Natoländerna och långt under försvarsalliansens nuvarande mål om 2 procent.
Men regeringen i Madrid kan nu ha hittat ett fiffigt sätt att snabbt se till att försvarsanslagen skjuter i höjden – utan att göra några större satsningar på försvaret.
På betryggande geografiskt avstånd från Moskva har Pedro Sanchez lanserat vad han kallar för en ”360-gradig vision” för säkerhet. Den innebär att bland annat antiterroråtgärder och satsningar mot klimatförändringarna ska få räknas till försvarsanslagen.
– Det handlar om civilförsvar och det verkliga hotet från klimatnödläget i Medelhavet, sade premiärministern nyligen.
I höstas drabbades Spanien av kraftiga översvämningar som krävde över 200 människoliv, och som forskare kopplat till klimatförändringarna.
Även Italien, som också hör till de Natoländer som ligger sämst till när det gäller storleken på försvarsutgifter, har velat tänja på definitionen av vad som ska räknas som försvar.
Något som har skapat stor irritation i EU-kretsen.
– Man ägnar sig åt defencewashing och försöker vattna ur de nödvändiga satsningarna på försvaret. Det visar att man inte förstår hur existentiellt hotet från Ryssland är, säger en EU-diplomat.
Defencewashing är en anspelning på det som kallas pinkwashing och greenwashing, och som syftar på hur exempelvis ett företag ger sken av att bry sig om hbtq-personer eller klimatet – fast det i själva verket agerar på motsatt sätt.
När Italien vill klassa åtgärder som stärker landets konkurrenskraft som försvarssatsningar anklagas landet för att äventyra Europas säkerhet.
Och i få sammanhang spelar orden en viktigare roll än i Brysselbubblan.
Men Spanien och Italien kan i varje fall glädja sig åt att ha vunnit en liten delseger. Planen för att rusta Europa går inte längre under namnet ”Rearm Europe”, rapporterar nättidningen Euronews.
Den kallas numera bara Readiness 2030.
