Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Lider svensk kultursektor av akut brist på punkighet?
Sannerligen. Och Aase Berg är tyvärr en del av problemet.
Hon gav alltså ut en ”dagbok”, som kritikern Selma Brodrej fann alldeles för fladdrig – vilket Aase Berg nu bemöter med ytterligare en ”dagbok” där hon kallar Selma Brodrej för en liten fitta som inte fattar någonting.
Och Johannes Klenell, som inte heller recenserat hennes alster i tillräckligt uppskattande ordalag? Ja, åt honom en släng av mordhotssleven.
O, vad Aase Berg tuffar sig! Man riktigt ser henne framför sig, iförd en fräck skinnpaj med FUCK OFF skrivet i tippex över ryggen.
Fram tills hon möter motstånd, vill säga. Då upplöses balla Bergs skinnpaj nämligen genast i ett hav av tårar.
Hennes många mäktiga vänner sluter lojalt upp bakom henne, de namnges i hennes nya ”dagbok”, och vissa av dem drar lans direkt i spalterna. Hon och de menar att man är dum som en sten om man tolkar hennes text bokstavligt och tar åt sig: Det är ju fiktion!
Fast… ändå inte. För Aase Berg framhåller samtidigt att det hon åstadkommit är ”ett sanningsenligt brev” (DN 23/3 2024) som absolut inte får ”flamsas bort av ett gäng drama queens med klickhåvar” (DN 1/11).
”Drama queen med klickhåv” , det är väl en träffande beskrivning – av Aase Berg själv?
”Drama queen med klickhåv”, det är väl en träffande beskrivning – av Aase Berg själv just nu?
För hela grejen med radikal konst är ju att den försöker säga någonting. Att den tar risker och konsekvenser. Inget av detta gör Aase Berg. Hon attackerar enbart folk som det inte kostar henne något att stöta sig med. Långfingret är inte den punkgest hon försöker sälja in det som, utan en pose i pr-syfte, från en trygg ovanifrånposition.
Och detta i ett format, ”dagboken”, som givetvis inte är en riktig dagbok utan – som så ofta i de här sammanhangen – mest framstår som en ursäkt för att publicera osorterade tankar utan att strukturera dem till en faktisk berättelse. När Aase Berg dessutom insisterar på att denna ”dagbok” inte får tas på allvar, och därmed även ger upp sina äkthetsanspråk – ja, då finns ingenting kvar.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Hur dog egentligen äventyrarna i Andréexpeditionen?
Max Hjelm: Han har ett soligt leende – men är ingen ny Obama
