Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Hur började galenskapen som nu pågår runt oss? Jo, i USA, så klart, med Black Friday. Detta är alltså fredagen efter Thanksgiving, då julhandeln drar i gång med en massa lockande extrapriser.

Fast allra mest tjänar förstås affärskedjorna själva. De senaste åren har Black Friday därför utökats, först till resten av helgen, sedan till en Black Week, följt av en Cyber Monday (rea på teknikprylar), som blivit till en Cyber Week. Och i år har jag även sett skyltar om Pre Black Week, vilket betyder att veckan före nu också går i shoppingens tecken.


Det har förstås visat sig gång på gång att det inte nödvändigtvis är särskilt billigt.

Det har förstås visat sig gång på gång att det inte nödvändigtvis är särskilt billigt. Ofta höjs priserna kraftigt veckorna innan för att man ska kunna markera dem med överstrykningspenna – se hur mycket mindre det kostar nu (SVT Nyheter 4/11). Eller så gör man bara en extra skrikig skylt så att det ser ut som rabatterat pris, fastän det inte är det.

Ja, jag är skeptisk. Och det är mycket möjligt att detta framför allt säger någonting om mig själv, men jag unnar mig ändå ett lite svepande och mer allomfattande ”man”: Är man inte väldigt trött på allt detta?

Jag får allt större respekt – och förtroende – för de butiker som inte ägnar sig åt Black Friday. Vanliga företag som har rimliga priser året om, kanske någon rea då och då, när lagret behöver rensas, men som aldrig medvetet försöker skapa hets och hysteri. Där biträdena är alldeles lagom hjälpsamma, där de har en telefon och svarar när man ringer, och någon går och kollar om de har det man söker och säger i luren: ”Jo, men det finns faktiskt en kvar, ska jag lägga undan den åt dig?”

Det känns som att jag talar om en svunnen tid, men det är också möjligt att den aldrig riktigt funnits annat än i min fantasi. Vad jag vet är dock att jag inte vill ha den extremkonsumistiska era vi nu lever i.

För det sägs att det är mer prylar folk köper, men det är det ju inte. Det är onödigt skräp. Även den uppblossande loppisvurmen mer eller mindre dog ut innan den hann få riktigt fäste, eftersom loppisarna numera dammsugs av föreståndarna för storstädernas svindyra antikboutiquer. Kvar blir en massa lågkvalitativt krafs som ingen egentligen vill ha. Repig plast och nopprig polyester.

Vi vadar i bråte som vi inte ens vet var vi ska göra av.

Till årets julklapp 2025 utsågs vuxenleksaken, en medveten fnissig sexanspelning så klart, det som avses är dock byggsatser och pyssel. Men vet ni vad? Årets julklapp på riktigt är något som mottagaren faktiskt vill ha. Och i många fall är det nog mest av allt en stunds andhämtning.

Läs mer:

Lisa Magnusson: Sebastian Stakset sitter ovetandes på politiskt sprängstoff

Max Hjelm: Socialdemokraterna ljuger inte – de bara hoppas att vi ska missa fakta

Share.
Exit mobile version