Hageby i Norrköping är det första området i Sverige som har infört en visitationszon, efter att lagen trädde i kraft i slutet av april. Där har polisen nu rätt att genomsöka personer och fordon helt utan misstanke om brott.
Barn och vuxna måste visa sina mobiler. Svara på frågor om vilka de är, vilka de känner, var de har köpt sina kläder och när. Dra upp tröjan och visa magen medan polisen fotar. När DN:s reporter intervjuar några helt vanliga killar som just blivit visiterade rullar en polisbil fram, rutan vevas ned: ”Du, varför ser du så arg ut?” Reportern avkrävs svar på vad hon har för relation till killarna (DN 8/6).
I förbigående nämns att poliserna annars aldrig patrullerar området. Vilket de förmodligen borde ha getts förutsättningar till: Hageby och intilliggande Navestad har präglats av kriminalitet och social utsatthet ända sedan miljonprogrammen byggdes på 60- och 70-talen.
Hageby och intilliggande Navestad har präglats av kriminalitet och social utsatthet ända sedan miljonprogrammen byggdes på 60- och 70-talen.
Närvarande poliser lär känna sina områden på ett helt annat sätt. De har koll på vilka ungar som är illa ute och kan i samverkan med skola och socialtjänst fånga upp dem. De bygger också upp ett förtroende hos allmänheten, vilket underlättar arbetet både vad gäller tips och brottsutredningar.
Men nu befinner vi oss där vi befinner oss. Många boende tycks snarast lättade över införandet av visitationszonen, vilket säger en hel del om hur långt saker och ting faktiskt har gått. Det är dock inte detsamma som att den här sortens undantagstillstånd någonsin kan vara ett enkelt beslut, såsom Norrköpings kommunalråd, Sophia Jarl (M), vill låtsas.
”Jag tror ju att människor som är hederliga och vill att Norrköping ska vara en trygg plats att vara på förlikar sig med det här och tycker att det här är positivt”, säger hon i P4 Östergötland (5/6). ”De som inte är hederliga, det är de som tycker det här är problematiskt, så dem tar vi ju ingen hänsyn till.”
Alldeles bortsett från att visitation utan misstanke om brott är ett enormt fysiskt integritetsintrång, som det bara är sunt att finna ”problematiskt”, så finns också en inbyggd risk för diskriminering. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att skilja fördomar från den ”intuition” som säger åt en polis att visitera en 14-årig pojke i mjukisbyxor eller DN:s mörkhåriga reporter, och låta andra passera.
Ännu mer svårmotiverade blir visitationszonerna när man betänker att det inte finns någon forskning som visar att de ens hjälper (SVT 12/4).
Att en så tveksam åtgärd skulle vara oproblematisk? Något man bara ska hacka i sig, för annars är man själv misstänkt? Aldrig.
