Stoppades verkligen den internationella judiska filmfestivalen i Malmö?
Det var ju den nyhet som kablades ut förra veckan, så gott som alla stora medier rapporterade: Finansieringen var klar, programmet färdigt. Men det fanns ingenstans att vara, eftersom rädslan för protester och demonstrationer och kaos fick alla biografer att tacka nej.
”Det här är inte klokt: Den judiska filmfestival som vi planerat i Malmö i november får nu ställas in för ingen biograf vågar hyra ut sin lokal. Folkets hus, som tidigare sagt ja, har dragit sig ur på grund av säkerhetsskäl”, avslöjade en av festivalens initiativtagare, Sofia Nerbrand, på X.
Det tog.
Sverigedemokraterna i Malmö gick genast ut med ett pressmeddelande där de meddelade att yttrandefriheten och demokratin är hotad. Liberalernas partiledare, Simona Mohamsson, menade att ”judehatet normaliseras i Malmö”, och i SVT:s nyheter talade kulturminister Parisa Liljestrand (M) upprört om en absolut katastrof (16/10).
Det hela gjorde den rutinerade dialogpolisen Daniel Mårtensson bestört.
”Vi har ju haft en massa arrangemang för att fira 250 år av judiskt liv i Sverige, alltså i Malmö. Det har aldrig varit några demonstranter där och stört. Så jag blir faktiskt lite chockad över att höra att man har ställt in filmfestivalen på grund av rädsla för det”, sade han i DN (16/10).
Sofia Nerbrand medgav till sist att hon uttryckt sig ”lite svepande”. Men för sent: Snöbollen hade redan slirat nedför den sluttande slänten och växt sig större och större för varje varv.
När Skånes Folkblad hörde sig för (17/10) visade det sig snart att två biografer verkligen avböjt med hänvisning till säkerheten – men inte för att de gjort en ordentlig riskbedömning, utan på ren magkänsla. De flesta biografer hade dock tackat nej av helt andra skäl, vanligen för att de redan hade annat inbokat.
Sofia Nerbrand medgav till sist att hon uttryckt sig ”lite svepande”.
Men för sent: Snöbollen hade redan slirat nedför den sluttande slänten och växt sig större och större för varje varv: Det var svårt att hitta lokal, nej biograferna tackade nej av rädsla, nej den judiska festivalen stoppas av säkerhetsskäl och det är en absolut demokratisk katastrof.
Det finns ett syrligt talesätt som säger: Du sitter inte fast i trafikstockningen – du är trafikstockningen. Det vill säga att varje människa som sitter i sin bil i den stillastående kön själva är en del av just det problem de svär och tutar åt.
Den filosofin är applicerbar också i det här sammanhanget, överfört: För nog är den judiska kulturen verkligen utsatt, och ansatt. Men de som unnar sig att dras med av sin lite svepande magkänsla är inte offer för en obehagligt upptrissad stämning – de är den obehagligt upptrissade stämningen.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Det värsta mordhotet kommer inifrån en själv
Max Hjelm: Det här är fighten som kulturkrigsministern borde ta




