Under pandemin tänkte jag mycket på livet efteråt. En dag skulle den ju vara över, smittan skulle bli hanterbar, genom immunitet och vaccin. Men vilka skulle vi vara då, efter allt vi gått igenom med distansering och isolering och rädsla och förluster?
Nu vet vi svaret: Vi bestämde oss för att bara lägga allt bakom oss.
Men när jag ser den nya filmen, ”Så länge hjärtat slår”, med en magnifik Bianca Kronlöf i rollen som vårdbiträde på ett äldreboende våren 2020, kommer så mycket tillbaka.
Den stirriga blicken hos sjukvårdsdirektören i tv-sändningen: ”Vi har sett att en storm ska komma, men vi har inte vetat exakt när och hur. Nu är stormen här.” Kommer ni ihåg?
Den stirriga blicken hos sjukvårdsdirektören i tv-sändningen: ”Vi har sett att en storm ska komma, men vi har inte vetat exakt när och hur. Nu är stormen här.” Kommer ni ihåg?
De dagliga presskonferenserna. Räkneverken över antalet döda. Mantrat om att tvätta händerna och hålla avstånd.
I början sade man ”döda i corona”, sedan ”döda med covid”.
Planen var att skydda de gamla och skröpliga, men Sverige saknade beredskapslager; det fanns helt enkelt inte munskyddoch alkogel så att det räckte inom äldreomsorgen. Att många skulle dö kanske var oundvikligt.
Men att de ansvariga utåt sett först låtsades som om allt var under kontroll? Att de sedan försökte skylla på att personalen slarvat och ”brustit i hygienrutinerna”? Det var något annat.
Vårdbiträdet Stine Christophersen delgavs en erinran och kallades illojal av sin arbetsgivare när hon avslöjade hur det egentligen låg till på Nordens största vårdkoncern, Attendo. Nu kvarstår bara att Högsta domstolen slår fast att hon hade rätt att slå larm. Eller, om hon inte hade det, att lagen ändras så att samma meddelarfrihet inom vården gäller för privatanställda.
Men de döda förblir döda. Några beredskapslager finns fortfarande inte. Och frågan plågar mig nu: Lärde vi oss egentligen något alls från pandemin? Eller skyndade vi bara vidare, alltför ivriga att glömma det oförglömliga?
Läs mer:
Lisa Magnusson: I nästan tio år överlevde han terrordådet mot Charlie Hebdo
Lisa Magnusson: Heroinet försvinner från de svenska gatorna – och det är dåliga nyheter
