Av alla lumpna spratt som djävulen har spelat människorna så tar väl den så kallade Guldbron i Stockholm priset?
Där stod folket invid Slussen, och väntade spänt. Det var ju invigning av en bro, det var sagt att den skulle skimra i vackraste guld. En otrolig nyhet, inte minst för alla oss som tycker att det byggs för lite i gammaldags stil: Var är våra tinnar och torn? Våra pråliga utsmyckningar, våra vattensprutande gargouiller med skrämmande stenansikten frusna i en väsning?
Bron hade byggts i Kina och fraktats hit med fartyg, SVT livesände dygnet runt under monteringen. Nu stod kungen där, med nyslipad invigningssax inför de ansamlade åskådarna.
Det var bara det att Guldbron inte alls var guldfärgad, som utlovat. Den var landstingsgul. Kungen låtsades som ingenting och klippte bandet ändå, bron var officiellt invigd. Men han måste ha varit besviken. Och nere i skärselden satt förstås hin håle och skrattade så han fick en hostattack.
Det här var fem år sedan. Fortfarande är Slussen en byggarbetsplats – allt ska vara klart till 2028, sägs det, men det vet man ju hur det brukar gå; det lär bli förseningar, och fördyringar.
Nu ska ett annat kaos dessutom ta vid, till belåtenhet för dem som fortfarande tycker att Södermalm känns alldeles för framkomligt: pulsådern Götgatan ska rivas upp. Japp. Sju år beräknas arbetet ta – men redan nu garderar sig myndigheterna med att ”planen är preliminär och kan komma att ändras” (DN 15/3).
Frågan jag vill ställa är snarare: Vad fan får vi för omaket?
I denna del av stan är tunnelbanans tätskikt från år 1933, och med tanke på att normal livslängd för materialet ligger runt 40–50 år så borde det egentligen ha bytts ut redan på 1970-talet. Det går inte att vänta längre.
Frågan jag vill ställa är snarare: Vad fan får vi för omaket? Svaret är just nu enbart vad vi inte får: ett Slussen och en tunnelbana som rasar samman helt.
Men varför gör man inte också fint? Jag drömmer om en boulevard i italiensk marmor, kantad av ekträd, och vid backens stigning en fontän och en trappa i guld. Riktigt guld. Det är ju våra gemensamma utrymmen det handlar om. Vår huvudstad!
Politikerna tycker sig dock inte ens ha råd att ställa i ordning ordentliga cykelbanor medan marken ändå är uppgrävd. Vilket betyder att man i stället kommer att få riva upp Götgatan på nytt, när detta obönhörligen måste fixas några år senare (DN 13/5 2023).
Byggstök hör städerna till. Men man skulle ju önska att det vore för att de växer sig större, och vackrare. Inte bara för att det mest eftersatta mödosamt lappas ihop med ett landstingsgult plåster.
