Ibland har man fel. Man är bara människa. Man gör misstag, och klantar till det. Som jag, med SJ.
Ofta, och under lång tid, har jag hånat vårt statligt ägda järnvägsföretag för att tågen är så kroniskt försenade, och inget någonsin verkar bli bättre.
Usch så dumt av mig. Och hur futtigt framstår inte i efterhand mitt försvar: att det är en så lågt hängande frukt. Alltid har den dinglat där, som något ur Bibeln, ständigt mogen och inbjudande, det är bara att sträcka ut handen och plocka.
Vilket jag gjorde. Och det skäms jag för (också som något ur Bibeln): att jag i min enfald trodde att det vore bra om tågen går pålitligt i tid, eftersom tåg är det absolut mest miljö- och klimatvänliga sättet att resa. Men det var innan jag snubblade över den brittiske komikern Jason Hazeley.
Vi har att göra med en helt ny sorts grön nollvision.
Många komiker ser sig som ”obekväma sanningssägare”, vilket nittionio gånger av hundra bara betyder att de är irriterande. Den hundrade gången är Jason Hazeley när han förklarar nyttan med strulande tåg.
”Tåg använder upp mindre resurser än andra transportslag eftersom de tenderar att ställas in, vilket är bättre för planeten”, påpekar han. ”Det betyder att folk börjar åka buss i stället, vilket skapar mer trängsel ute på vägarna, vilket uppmuntrar fler att lämna bilen hemma och ta tåget, vilket de inte kan, eftersom det inte går något.”
Ja! Så klart! SJ har i själva verket hela tiden legat steget före i det gröna tänket! Och när mina ögon väl är öppna kan jag inte sluta se.
I sin hållbarhetspolicy säger SJ rätt ut att de strävar efter ”minsta möjliga klimatpåverkan” – och vad har har väl mindre klimatpåverkan än att stanna kvar på perrongen, och i förlängningen hemma? Inget!
Med denna vetskap kanske du, en enkel man, kvinna eller hen av folket, betraktar följande information i ett nytt ljus: Förseningarna ligger på konstant hög nivå år efter år. ”Det är egentligen först de två senaste åren det märkts en förändring med förseningarna. Och då genom att de blivit ännu sämre”, som Svenska Dagbladet uttrycker saken (13/12).
I reportaget utlovar SJ:s vd, Monica Lignegård – med sin sedvanliga oberördhet – att läget kommer att vara riktigt illa i minst tre, fyra år till. ”Det tar alldeles för lång tid. Jag kan bara hålla med om det”, säger hon – utan att vilja ge någon mer ingående förklaring till varför problemen aldrig blir lösta.
Men vi vet: Vi har att göra med en helt ny sorts grön nollvision. Vilket ger positiva effekter i alla led – inte bara för miljön och klimatet, utan även för oss resenärer. För ett inställt tåg är också ett tåg, och om det aldrig avgår kan det aldrig heller bli försenat. Med lite tur blir hela julen inställd, så att folk slipper överkonsumtionen av mat och julklappar.
Jag förstår allt det där nu. Och jag vill säga förlåt till SJ: Förlåt.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Vi kan kanske inte skipa rättvisa åt det syriska folket, men vi kan säga förlåt
Isobel Hadley-Kamptz: Vi ser en ung demokrati som försvarar sig
