Minns ni Paolo Roberto?
Han var den strulputtige kungen av Kungsan som blev proffsboxare, filmstjärna (nåja) och programledare.
Han övergav socialdemokratin för borgerligheten, deklarerade stolt att han var ”militant motståndare till feminism” och dessutom – med hänvisning till sin fromma katolska tro – emot att homosexuella skulle få gifta sig.
Han byggde upp ett mindre restaurangimperium, följde upp med ett pastasåsmärke. Levde influerarliv som frispråkig träningsguru i sociala medier och greps år 2020 i en polisrazzia mot en lägenhetsbordell.
I en intervju med TV4:s Jenny Strömstedt strax därpå pratade han om det inträffade som smutsigt: ”Att man köper en annan kvinnas kropp. Säkert någon som är dittvingad. Hon är ju inte där för att det är jättetrevligt.”
I en intervju med TV4:s Jenny Strömstedt strax därpå pratade han om det inträffade som smutsigt: ”Att man köper en annan kvinnas kropp. Säkert någon som är dittvingad. Hon är ju inte där för att det är jättetrevligt.”
”Det här med organiserad brottslighet och människohandel, är det något som du har tänkt på?” frågade Jenny Strömstedt.
”Just därför”, svarade han. ”För att det är det absolut smutsigaste, absolut vidrigaste man kan göra egentligen, mot en annan människa.”
Där och då hängde han med huvudet. Men han blev snart otålig. Ett par dagar senare lade han upp ett foto på Instagram där han beslutsamt gjorde tummen upp åt sig själv, bildtext: ”Då var det dags att börja försöka plocka ihop bitarna av ett krossat liv…” Det var sitt eget krossade liv han pratade om, inte kvinnans.
Och snart var han i gång med sina vanliga machoprovokationer. Tog tillbaka det där med att hon nog varit tvingad.
I podden ”Sista måltiden” sade han år 2021 att han var trött på att hon utmålades som ett offer: Hon bodde ju i en stor lägenhet på Östermalm, och såg ut att ha gjort dyra skönhetsoperationer. Dessutom hade hon försökt undvika polisen, hävdade han.
Vilket förstås inte säger någonting om något, annat än att Paolo Roberto ångrade sin ånger. Han tyckte inte längre att han hade gjort så värst mycket fel.
Och så här fem år efteråt tycks folk bara minnas en metooad kändisman bland andra: Vad hade Paolo Roberto haft för sig nu igen – tafsat på någon? Varit en dålig chef? Nej, just det, sexköp var det. Nåja, det får väl sägas vara glömt och förlåtet nu.
Nog måste det väl vara vad som sker? Eller varför publicerar annars Svenska Dagbladet nu ett reportage om honom och hans tuffa väg tillbaka, där han berättar om sin nya restaurang och skrockande svarar på ”skojiga frågor” i stil med om han kommer ha torsk på menyn (8/6)?
Att köpa sex är en sak. Att köpa sex av någon som man tror har tvingats till det är något helt annat. Och visst måste det finnas försoning. Men det kräver ju att man först inser vad man gjort. Att man faktiskt ångrar sig.
Läs mer:
Lisa Magnusson: En puss är en våldtäkt – känner du inte det?
DN:s ledarredaktion: Ett mc-gäng bränner fram genom Sverigedemokraternas idyll
