Heroinet försvinner från de svenska gatorna.
Och det låter kanske positivt. Men skälet till detta är inte att det saknas efterfrågan, utan att Afghanistan år 2022 togs över av talibanerna, och att de genast förbjöd både opiumodlingarna och heroinframställningen. Därmed ströps 80 procent av marknaden.
I stället ses nu världen över ett uppsving för fentanyl – en syntetisk opioid som fungerar som en sorts heroin, fast uppemot femtio gånger starkare: en gnutta för mycket, och dosen blir direkt livsfarlig (P4 Stockholm 27/9).
Vad ska vi göra åt detta?
Storstäderna har redan så sakteliga börjat överge Sveriges extremt hårdföra linje; den som säger att missbruk och beroende är brott som ska straffas bort.
Storstäderna har redan så sakteliga börjat överge Sveriges extremt hårdföra linje; den som säger att missbruk och beroende är brott som ska straffas bort.
I stället har man lokalt ofta – efter hårt ideologiskt och moraliskt motstånd, och stora förseningar – antagit en pragmatisk, skadereducerande inställning (Karolinska Institutet 10/6 -20).
Metadon dämpar både suget efter heroin och förtar själva ruseffekten, och används inom missbruksrehabilitering.
Sprutbytesprogram, där missbrukare kan få rena sprutor för att slippa dela med andra, har minskat spridningen av farliga blodburna smittor som hiv och hepatit C.
Och sedan mars i år får nässprejen naloxon, som kan häva opioidöverdoser, säljas receptfritt på apoteken.
Det är bra, men inte tillräckligt, givet att de syntetiska substituten gjort drogmarknaden alltmer kaotisk. Utöver problemet med fentanyl gör Tullverket nu också allt fler beslag av nitazener, som är upp till trehundra gånger starkare än heroin (Ekot 2/7).
Liberalerna i Stockholm föreslår att staden, som svar på det svåra läget, även ska börja dela ut teststickor så att människor kan ta reda på vad det är i preparatet de har köpt. Dels i förebyggande syfte, dels för att lättare kunna behandla överdoser när de väl är ett faktum.
Riskerna med detta är uppenbara, i synnerhet då som testen inte är hundraprocentiga utan felaktigt kan visa att ett preparat är ”rent”. Man kan lätt föreställa sig att den redan befintliga felmarginalen blir ännu större när testet används i all hast av någon vars hjärna kapats av beroende och som desperat och darrigt vill få i sig en fix.
Detta måste så klart noga övervägas.
Men som i allt som rör missbruk och beroende är verkligheten en bottenlös misär. Det finns inga perfekta lösningar, bara olika sätt att skademinimera, lindra, hjälpa, lyfta. Det är det humanistiska förhållningssätt som inte bara Stockholm, utan hela Sverige, behöver anamma.
Läs mer:
Susanne Nyström: Varför förväntas invandrare äta mindre i dag än på 90-talet?
Erik Helmerson: Därför är svenska fotbollsläktare en no go-zon för polisen
