Hur ska en skola kunna ana att en anställd utsätter eleverna för sexuella övergrepp? Ja, att barnen kallar honom ”Pedofilen” är väl en bra första ledtråd.
Visst. Ungar kan ha livlig fantasi. Den stackars kioskägaren intill min egen grundskola lär ha utsatts för en polisrazzia efter att det spridits att han slickade på lösviktsgodiset samt – gissningsvis det allvarligare brottet – sålde hasch bakom disk.
Det var bara påhitt, det fanns inget hasch och han förblev kvar där i sin kiosk. Kanske var även det där med polisrazzian ett påhitt, nu när jag tänker på det.
Men på Engelska skolan i Karlstad var det inte fråga om ett allmänt löst rykte. Där arbetade en fritidsledare som fotade och filmade barnens ansikten och rumpor, och sedan gjorde hemvideor där han onanerade över dem. De videorna spred han sedan vidare till andra pedofiler (”Tyst i klassen”, HBO Max).
I åratal slog barn själva larm om att fritidsledaren stirrade på dem, ställde sig för nära, var obehaglig, kom med olämpliga sexuella kommentarer, tog sig demonstrativt i skrevet. Att han verkade smygfilma.
Engelska skolan reagerade snabbt varje gång: De kallade genast till samtal, där de avfärdade barnen.
Och Engelska skolan reagerade snabbt varje gång: De kallade genast till samtal, där de avfärdade barnen. De ska ha skrattat bort det hela. Sagt att känner ni er otrygga är det ert eget ansvar att hålla er borta från honom.
Hela tiden har skolledningen varit tydlig med att det viktigaste här är hur Engelska skolan framstår utåt. Även efter att mannen gripits och dömts för grovt barnpornografibrott är strategin locket på.
I HBO-dokumentären ”Tyst i klassen” hävdar Engelska skolan i ett skriftligt uttalande helt skamlöst att ingen ”haft en aning” om vad som försiggick, och säger att de nu ”önskar lägga det inträffade bakom sig”. Tack och hej.
Några som har desto svårare att ”lägga det inträffade bakom sig” är förstås de utsatta barnen.
Några som har desto svårare att ”lägga det inträffade bakom sig” är förstås de utsatta barnen, som beskriver hur de inte litar på vuxna längre, inte tror att någon kommer lyssna på dem, att de mår dåligt av att inte veta vilka som sett porrvideorna med dem, att de lider av panikattacker, drömmer mardrömmar (Aftonbladet 26/9).
Det talas om en tystnadskultur. Om hur Engelska skolan ser sig som en familj, men mest av allt liknar en sekt.
Men pedofilskandalen är även en berättelse om hur dåligt hela samhället är på att stå upp för de här barnen: Hur många av de 166 flickorna kunde ha sluppit falla offer för mannen på Engelska skolan, om situationen tagits på allvar och han gripits tidigare? Hur många framtida offer skulle man kunna skydda genom att ge förövarna längre straff?
Maxstraffet för grovt barnpornografibrott är sex års fängelse, två år utdömde tingsrätten i just det här fallet. Nu är ärendet uppe i hovrätten. Den 6 oktober hålls slutförhandlingen.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Göteborgarna har drabbats av Stockholmssyndromet
Aron Lund: Fascism är det enda rätta svaret på den svenska språkkrisen
