Den 7 januari 2015 stormade två maskerade män in på satirtidningen Charlie Hebdos veckomöte och sköt ihjäl tolv personer, däribland fem serietecknare och två kolumnister.
Det var det värsta terrordådet i Frankrike på många årtionden – fram till november samma år, då 130 personer dödades och över 350 skadades, de flesta i konsertlokalen Bataclan, bara några minuters promenad bort.
Men just den där förmiddagen i januari var islamisterna ute efter Charlie Hebdo; de ansågs vara hädare med sina smaklösa teckningar som drev med profeten Muhammed, och detta skulle hämnas med blod.
Det är nio år, nio månader och ett antal veckor och dagar sedan nu, ingen jämn siffra. Men för vissa blev alla dagar därefter minnesdagar.
Simon Fieschi, redaktionens it-ansvarige, var den första som träffades av terroristernas skott. Han låg i koma i en vecka, tillbringade nio månader på sjukhus och sedan flera år i rehabilitering.
Hans kropp var så sargad och han själv hade svåra kroniska smärtor, men hans sinne för humor förblev intakt.
Hans kropp var så sargad och han själv hade svåra kroniska smärtor, men hans sinne för humor förblev intakt: I en dokumentär om Charlie Hebdo skämtade han om att det största problemet var att han numera behövde båda händerna för att ge någon långfingret – med ena handen tryckte han mödosamt ned den andra handens orörliga fingrar.
Men sanningen var förstås att han hade det fruktansvärt svårt, och den 17 oktober i år hittades han död på ett hotellrum. Han blev 40 år.
Man skulle på ett sätt kunna kalla honom det trettonde mordoffret för terroristerna, men jag vill inte göra det, eftersom han skulle ha hatat det. Bättre då att fokusera på det som var hans gärning: en sorts vardaglig tapperhet. Att kämpa på, under usla förutsättningar, dag efter dag, så gott det går, så länge han bara kunde och orkade.
Det är väl egentligen allt en människa någonsin kan göra.
Läs mer:
Lars Calmfors: Under mina fem decennier som nationalekonom har behoven av investeringar aldrig varit större
Andrev Walden: Dricks är dålig kultur och nu är den på väg att spåra ur
