Stockholmarna har fortfarande inte tagit elcyklarna till sina hjärtan, enligt en ny rapport. Och tur är väl det. Över lag kan vi ju nämligen inte hantera cyklar. Vi blir helt vilda! Jag säger vi, eftersom jag är likadan själv.

För ni vet de där förhatliga lycramännen som forsar fram i tajta små byxor, och våghalsigt tränger sig förbi medan de vrålar åt alla att flytta på sig? Just en sådan liten lycraman har tagit grepp om mitt eget inre.

När jag började elcykla fick jag en ny förståelse för vad frihet är. Det känns som att man lurar systemet. Man susar förbi hållplatserna där folk står och huttrar i väntan på bussar som aldrig kommer, och bilköerna där alla losers sitter en och en i sina plåtlådor, hjälplöst fast.

Själv vet man inga hastighetsbegränsningar! Inga begränsningar alls! Oändligt är vårt stora äventyr, och folk kör som dårar. Häromdagen såg jag en tant som inte ens lät sig stoppas av en vägbom som höll på att fällas ned, hon bara duckade och fortsatte trampa.


Häromdagen såg jag en tant som inte ens lät sig stoppas av en vägbom som höll på att fällas ned, hon bara duckade och fortsatte trampa.

Jag har fått tvinga mig själv att aktivt välja värdigheten i stället. Jag bromsar när trafikljuset slår om från grönt till gult, i stället för att lägga i en extra växel och sno mig på. Försöker ta hänsyn till andra. Vinnlägger mig om att insupa naturen och årstidernas växlingar.

”Värdighet”, påminner jag mig själv, medan ännu en lycraman susar förbi och fräser åt mig att se upp.

Det handlar om vem man vill vara. Och om man inte vaktar sig blir man lycramannen fullt ut: en människa som tycker sig stå över sammanhangen. Som bara har sig själv, sin cykel och vinden.

Fortfarande är cyklisterna förhållandevis få, och vi som upptäckt elcykelns magi – man tar sig överallt på nolltid och blir inte ens svettig – är ännu färre. Givet hur människor är funtade, hur nära fartblindhetens vansinnesrand vi alla tycks vara, ska vi nog bara vara tacksamma för det.

Läs mer:

Lisa Magnusson: Finns det verkligen ingen annan i hela landet som vill köpa ett ruckel?

Erik Helmerson: Barnet åker fast för snatteri – mamma skäller ut polisen

Share.
Exit mobile version