Svenska folket är i upprorsstämning, så dyr har maten blivit. Samtidigt äter vi alltmer kött – i fjol gick konsumtionen upp med i genomsnitt 2,1 procent per person, vilket är den största ökningen på tolv år, visar Jordbruksverkets statistik.
Hur går det ihop?
Delvis handlar det förstås om vilken sorts kött vi äter mer av. En hel del produkter betingar ju ett relativt lågt pris från början, inte minst de av lägre kvalitet: slamsor som binds ihop med potatisfibrer och smakförstärkare och presenteras som korv och annan chark, frysta halvfabrikat och konserver.
Men frågan är också om det inte är så att vi helt enkelt tänker fel?
Det finns faktiskt de som kanske snarare borde äta mer kött än nu: inte minst tonårstjejer, som växer så det knakar samtidigt som de ofta har ganska rikliga mensblödningar. Ny forskning från Lunds universitet visar att 38 procent av gymnasieflickorna lider av järnbrist – av vegetarianerna var det nästan 70 procent.
Men över lag behöver vi minska vår konsumtion. Det handlar inte bara om hälsan, utan om att nivåerna vi är uppe i nu är ohållbara också för miljön och klimatet. Det är inte ens några stora förändringar som krävs, egentligen. Det skulle räcka med att äta som på 1990-talet, då levnadsstandarden ändå var hög.
Det finns visserligen en bred medvetenhet om detta. Samtidigt har köttätande kommit att bli något av en politisk markering, som hänger ihop med de högervindar som blåser genom världen. Pinsamma föräldrar gormar om skolornas köttfria måndagar, om att deras barn minsann ”har rätt” att äta kött till lunch varje dag. Men varför skulle de ha det?
Vi behöver lära oss att betrakta kött på ett annat sätt. Inte som det givna huvudnumret i varje rätt, förutan vilket måltiden inte är fullständig, utan som ett trevligt tillbehör – eller rent av bara en krydda: en linsgryta får nya djup av mustig kycklingbuljong, potatis- och purjosoppa smakar extra gott med knaperstekt bacon.
Ja, jag ska inte bli långrandigt förnumstig. Allt jag vill är att påminna om att ett annat förhållningssätt inte bara är möjligt, utan direkt nödvändigt. Både för vår egen skull, för att vi ska leva så länge och väl som möjligt, utan också för de barn som snart ska ärva jorden av oss.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Fängelserna svämmar över – men av vilka?
Lisa Magnusson: Så här bojkottar du matjättarna på ett smart sätt
